Hjärtstopp är idag den vanligaste dödsorsaken. Enligt uppgifter från 2003 dör 2/3 av dem som får hjärtstopp utanför sjukhuset. En stor majoritet av dessa, 70procent, har till en början en sådan hjärtrytm att de kan räddas om hjärt– lungräddning (HLR) och defibrillator används. Dessa rytmer kan vara bl a kammarflimmer, som innebär att hjärtkamrarna kontraherar sig så snabbt att inget blod kan pumpas ut. Därför inträder en cirkulationssvikt, vilket gör att personen kollapsar. Han eller hon befinner sig nu i ett hjärtstillestånd.

Snabbt insättande av HLR och defibrillering är ett måste för att rädda personen, men tyvärr är det idag bara ambulanspersonal som har tillgång till defibrillator. Det enda en förbipasserande kan göra är att påbörja HLR i väntan på ambulansen. Enligt seminarier 2003 angående tidig defibrillering är den genomsnittliga tiden för en ambulans att nå fram till en person med hjärtstopp hela 13 minuter. Och när ambulansen väl är framme är det bara 1/3 av patienterna som har den rytm som ambulanspersonalen kan behandla med defibrillator. Av dessa 1/3 är det då 8–9 procent som överlever.

Även om HLR är otroligt viktig, och vid vissa tillfällen tillräcklig för att rädda en människas liv, råder det inget tvivel om att överlevnaden är mycket högre om defibrillator också används. I den sk Kasinostudien i USA utbildades 1350 säkerhetsvakter på 32 kasinon i användning av defibrillator, samtidigt som kasinona utrustades med defibrillatorer.
Studien pågick i 2,5 år och 148 personer fick hjärtstillestånd. 108 av dessa hade kammarflimmer och kunde alltså behandlas med defibrillator. Studien visade att bland de 108 som defibrillerades inom 3 minuter var överlevnaden hela 74 procent.
Det finns flera andra sådana internationella studier. Alla visar en och samma sak: ju tidigare tillgång till defibrillator, desto högre överlevnad.

Beräkningar gjorda från svenska Ambulansregistrets data visar att om räddningstjänst och polis utrustas med defibrillatorer kommer fördröjningstiden att minska från dagens 13 minuter till 9 minuter. Därmed ökar antalet överlevande från 2003 års 8 procent till hela 13procent. Detta visar klart och tydligt att räddningstjänst och polisbilar måste utrustas med defibrillatorer. Speciellt polisbilar är av vikt, med tanke på att dessa ständigt finns rullande på gator och vägar och därför oftast är först framme vid ett hjärtstillestånd.
Frågan om att utrusta polisbilar med defibrillatorer uppmärksammas tyvärr inte i medierna så att allmänheten kan upplysas. Hundratals om inte tusentals människor skulle kunna räddas om även polisbilarna utrustades med defibrillatorer.