Medicinhistoriska notiser är ofta spännande läsning och Bengt O Erikssons kåseri i Läkartidningen nr 21-22/2006 är inget undantag. Författarens information om »ductus Botalli« är intressant även om den historiskt intresserade gärna hade sett en referens på var den påstådda »felöversättningen« publicerats. Möjligen var det inte heller en felöversättning utan en felaktig insättning av en illustration i ett omtryck av Botallos ursprungliga publikation [1]. Jag håller dock gärna med om att »ductus Botalli« bör utmönstras som benämning.

Kåseriet beskriver också utvecklingen av en operationsteknik för coarctatio aortae (förträngning av stora kroppspulsådern). Det är idag allmänt erkänt att Clarence Crafoord var den som först (1944) utförde resektion av förträngningen och end-to-end-anastomos av aorta på en patient med coarctatio.
Robert Gross som då sedan flera år experimentellt arbetat med resektion och anastomos av aorta utförde sin första coarctatiooperation i juni 1945, möjligen stimulerad av att som referent för Journal of Thoracic Surgery ha läst Crafoord och Nylins manuskript [2, 3]. Gross publicerade sedan sina egna första operationer [4] innan Crafoords redan inlämnade arbete kommit i tryck [2].
Det är dock sannolikt fel att påstå att Gross besökte Crafoord på Sabbatsbergs sjukhus för att lära sig Crafoords teknik. Jag har nyligen haft tillfälle att intervjua Crafoords sekreterare Margareta Hammarberg, en kristallklar dam på 90 vårar som inte kan erinra sig något besök av Gross. »De var ju inte heller så goda vänner« som hon uttryckte det. Jag har också haft möjlighet att granska Crafoords omsorgsfullt sparade utländska korrespondens från 1944–1945 (Hagströmerbiblioteket, Karolinska Institutet).
Ingenstans finns brev från eller till Gross, däremot brev från andra storheter som John Gibbon, den förste att använda hjärtlungmaskinen med patientöverlevnad.

Slutligen finns i kåseriet ett stycke om Blalock-Taussigoperationen. Eriksson hävdar att operationen bör uppkallas efter Helen Taussig eftersom »det var hon som tänkte«. Nu är nog sanningen inte så självklar i detta fall heller. Blalock hade redan, för annat ändamål, utvecklat och publicerat sin shunt då Taussig 1943 närmade sig honom med en fråga om möjligheten att kirurgiskt utveckla en teknik för att öka lunggenomblödningen hos barn med pulmonalisstenos och cyanos [3].
Blalock kunde då erbjuda sin shuntoperation. I november 1944 opererades den första patienten och Blalock och Taussig publicerade sig gemensamt 1945 [5]. Senare publicerade Taussig flera uppföljningar utan att ge Blalock del i äran. Jag tycker nog personligen att vi väl kan fortsätta med benämningen Blalock-Taussig shunten.