Enligt professor Bernard Lo kommer i juni detta år USAs Food and Drug Administration att ge tillstånd till godkännande av vaccin mot HPV [1]; enligt samma författare är vaccinet mer än 90 procent effektivt i preventionen av nya infektioner och precancerösa lesioner i cervix uteri.
Koutsky och medarbetare fann en 100-procentig effekt av ett HPV-16-vaccin mot persisterande HPV-16-infektioner [2], och Harper och medarbetare rapporterade lovande resultat med HPV-16/18-vaccin i en annan undersökning [3]. Susanne Krüger Kjær [4] understryker att vaccinet bör ges till mycket unga individer före sexdebuten samt att effekten av vaccineringen ses tidigast om 15–20 år. Enligt Lo [1] bör vaccinet ges till 11–12-åringar eftersom 28 procent av 14–15 år gamla flickor i USA är sexuellt aktiva.

På många håll har man väckt frågan om huruvida HPV-vaccinationen kan leda till ökad promiskuitet, eftersom ungdomarna vet att vaccinet ger ett fullgott skydd mot neoplasier. Lo [1] menar dock att flera olika faktorer spelar in när sexuell aktivitet inleds, och att sexuellt överförda infektioner inte är någon viktig orsak till återhållsamhet. Om såväl ungdomarna som deras föräldrar tillstyrker vaccination föreligger inget etiskt problem.
Mycket litet är känt om ungdomarnas attityder beträffande HPV-vaccinationen. Det är viktigt att läkarna och annan sjukvårdspersonal ger dem saklig information.
Ett etiskt och psykologiskt problem uppstår när ungdomarna vill bli vaccinerade, medan föräldrarna motsätter sig detta. I dessa fall kan resultatet bli en djup konflikt inom familjen, speciellt om man hyser konservativa värderingar beträffande sex och samliv.

Cervixcancer och dess förstadier är inte bara ett problem för u-länderna. Enligt Laukkanen och medarbetare [5] minskar incidensen av cervixcancer i de västliga länderna medan den ökar hos kvinnor under 40 år i Finland – ett land där väl organiserad traditionell cytologisk screening praktiserats i decennier. Här fäster man stora förhoppningar på HPV-test och framtida vaccinationsprogram.