Mitt kritiska inlägg om Läkarförbundets extremt kortfattade yttrande över utredningen Abort i Sverige (Läkartidningen 26–27/2006, sidan 2067) har kommenterats av några av de verkliga veteranerna i svensk abortdebatt (Läkartidningen 30–31/2006, sidorna 2238-9). Deras ståndpunkt är välkänd liksom deras ointresse att diskutera abortfrågan utifrån människovärdesaspekter. De säger sig inte vilja »fastna i ändlösa diskussioner med abortmotståndare som ändå inte kan övertygas«. Detta sätt att avfärda behovet av att problematisera abortfrågan är alltför vanligt och en viktig orsak till att den etiskt svåra abortdiskussionen oftast uteblir.

Staffan Bergström, Marc Bygdeman och övriga medförfattare tycks inte alls beakta det ofödda barnet. Dess existens stör inte det resonemang de för och har fört de senaste decennierna. De tror sig inte kunna »övertyga« mig i synen på det ofödda barnet, och däri har de rätt. För mig, och för många andra inom professionen, är och förblir abortingreppets eliminering av ett mänskligt liv en fråga värd att belysa och diskutera.
När det gäller sakfrågan som mitt inlägg handlade om, nämligen hur Läkarförbundet hanterar frågan om utländska kvinnors möjlighet att få abort utförd i Sverige, sägs inte mycket i Bergströms och medförfattares replik.
De fokuserar på en helt annan fråga, nämligen osäkra aborter i världens fattigaste länder. Jag är helt överens med dem om att detta är ett hälsoproblem, som förtjänar att uppmärksammas. Att öppna Sveriges gränser för abortturism är emellertid verkningslöst för att åstadkomma förbättringar för de fattigaste ländernas kvinnor, och det vet Bergström mfl. Även om den fråga de fokuserar på är angelägen, är den alltså i just detta sammanhang irrelevant.

Bergström och medförfattare bygger hela sitt resonemang på två antaganden. Dels att frågan om abort inte ska involvera det ofödda barnet och därmed inte innebär något som helst problem avseende människovärde och respekt för mänskligt liv. Dels att den svenska abortlagen, som flera av författarna varit med om att formulera och försvara under mycket lång tid, är fulländad och bör lanseras globalt. Eventuella problem, komplikationer och tillkortakommanden med den svenska lagen och abortsynen förnekas.

I sin iver att se den svenska abortlagen som optimal har Bergström och medförfattare problem att acceptera hur Sverige misslyckats i det abortförebyggande arbetet. Deras påstående att tonårsaborterna i Sverige »ligger i nivå med andra länder i Skandinavien och Europa med liberal abortlagstiftning och tillgång till preventivmedel« är direkt felaktigt. Andelen aborter per 1000 kvinnor i åldern 15–19 år var år 2005 i Sverige 24,3, i Danmark 15,8, i Norge 15,4 och i Finland 14,8 [1-4]. Det innebär att andelen tonårsaborter i Sverige var 54 till 64 procent högre än i våra nordiska grannländer. Av samtliga EU-länder hade endast Estland högre andel tonårsaborter än Sverige år 2003. Vid en jämförelse av hur ofta tonårsgraviditeter avbryts i EU-länderna återfinns Sverige i den absoluta toppen; till och med utan konkurrens, då mer än 80 procent av alla tonårsgraviditeter i Sverige avbryts.
Det är lite märkligt att, som Bergström och medförfattare gör, hänvisa till tio år gamla (!) statistiska jämförelser när det gäller graviditetstal. Faktum är att när det gäller graviditetstal bland tonåringar ligger Sverige, tillsammans med Storbritannien och Finland (med data från 2003) i topp bland EUs medlemsstater i Väst- och Nordeuropa [5].

Det finns således underlag att hävda att Sveriges preventiva och abortförebyggande arbete har betydande brister. Med den syn på det ofödda barnet som Bergström mfl ådagalägger är detta kanske inte något problem. För många av oss andra känns det dock bekymmersamt – både att verkligheten ser ut som den gör, att Sveriges abortsyn görs till en exportvara och att det finns en uttalad motvilja hos de ledande företrädarna för kvinnosjukvård i Sverige mot att se abortsituationen från människovärdessynpunkt.

Som jag påpekat i mitt första inlägg är det också tråkigt att Läkarförbundet i sitt remissyttrande helt avstår från att belysa de problem som en eventuell abortturism kommer att medföra. Med tanke på att remissyttrandet enligt Läkarförbundet bla baserats på en diskussion i Svensk förening för obstetrik och gynekologi är det måhända inte så konstigt.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.