Den flitige Stephan Rössner drar en gammal skröna i sin Citat-artikel om Gaston Backman i Läkartidningen 32– 33/2006 (sidan 2319). Det är allvarligt att tillvita vetenskapsmän fusk även om de sedan länge är bortgångna.
Gaston Backman bodde som emeritus i Uppsala och besökte då och då sin gamla nation (Kalmar), där jag en gång frågade honom om hur det förhöll sig med broderns E Louis tentamen i farmakologi. Sedermera farmakologiprofessorn hade nämligen ej tenterat detta ämne, tentamensböcker förekom ej på den tiden. Då Gaston tenterade trodde professorn att han hade Louis framför sig, och större delen av tentamen gick åt att diskutera Louis´ forskning, som Gaston självfallet behärskade väl. Vid tentamens slut skrev professorn in på sin tentamenslista att E Louis tenterat (med ett mycket gott betyg). När Gaston påpekade att det var han och inte Louis som tenterat, nämnde professorn som Pontius Pilatus att »skrivet är skrivet« och att det var sannolikt att Louis skulle vara minst lika bra, varpå även Gastons namn uppfördes på listan. Professorn rationaliserade således bort en tentamen, och det var inget fusk från brödernas sida. För övrigt hade bröderna svarat var för sig på tentamina.
När Gaston Backman skulle tentera ett tvillingpar i Lund yttrade han en gång: »Jag önskar se herrarna här på samtidig tentamen, det är nämligen så att jag har en tvillingbroder i Uppsala som är professor i farmakologi men aldrig har tenterat detta ämne.« Det är osannnolikt att en medveten fuskare skulle yttrat sig så.
Bröderna var stora vältalare med gott självförtroende. Gaston yttrade en gång, enligt skrönorna: »Det finns blott tvenne vältalare i detta land, den andre är min tvillingbroder i Uppsala!«