En gammal universitetslärare blir lätt gnetig. Här två kommentarer angående Läkartidningen 32–33/2006. På innehållssidan (sidan 2272) och på sidan 2317 finns en rolig teckning av Johan Tobias Sergel som sägs föreställa barnmedicinens fader Nils Rosén von Rosenstein. Men den korpulente mannen är inte barnläkaren utan hans son statssekreteraren, titulärlandshövdingen, Svenska Akademiens förste ständige sekreterare mm mm Nils Rosén von Rosenstein dy. En mycket hedervärd upplysningsman som redan för 25 år sedan fick sin stora biografi av Torgny Segerstedt d y.
Den yngre Rosenstein skrev sitt namn bara von Rosenstein, precis som Sergel gjort under karikatyren. När en man, som genom skrifter och annat redan gjort sitt borgerliga namn känt, adlades var det inte ovanligt att han behöll det gamla och lade det adliga därefter; så gjorde också t ex Nils Rosén von Rosensteins framstående elev David Schulz von Schulzenheim. Men i efterföljande led brukade ofta bara det adliga namnet användas.

I professor Andrus Viidiks intressanta medicinska kommentar på sidan 2285 om det lukrativa antiåldrandet sades fysiologen Brown-Séquard, som på gamla dar tyckte sig upplivad av aptestikelextrakt, vara Nobelpristagare. Det blev han nu aldrig och kunde inte gärna ha blivit eftersom han dog redan 1894, dvs två år före Alfred Nobels död och testamentets tillkännagivande. De första priserna utdelades 1901, dvs sju år efter Brown-Séquards död. Priset i fysiologi eller medicin gick då till Emil von Behring.