Jag accepterar invändningen att homocystein inte är alldeles dött som kausal riskfaktor för hjärt–kärlsjukdom (Johan Lökk, LT 23/2006, sidan 1868) – men nog är det uträknat enligt konstens regler [1, 2]. »HOPE-2 gives no hope«.
Rehabiliteringen efter hjärnskakning beräknas ta minst tre–fem år. Först får de som återstår av den första generationens kliniska prövningar bli klara och värderade. Sedan kan nya steg övervägas.
Utvecklingen har hittills i stort sett gett skeptikerna rätt [1]; nu måste deras invändningar lyftas fram och tas på allvar.
Hänryckningens tid är förbi. Ett paradigm har fallit. Nu återstår det stimulerande arbetet att röja upp i spillrorna och bygga upp nya paradigm, förhoppningsvis med mindre spekulativa inslag och med mindre spektakulära sammanbrott [2].