ABC-artiklarna i Läkartidningen har sannolikt stor genomslagskraft när exempelvis allmänläkarna väljer ut vilka patienter som kommer att remitteras vidare till specialist. Det är därför särskilt viktigt att budskapen som presenteras är korrekta. Jag vill därför kommentera ABC-artikeln om främre bukväggsbråck av författarna Almqvist och Montgomery i Läkartidningen 26–27/2006 (sidorna 2054-6) och då speciellt avsnittet om navelbråck. Det står utan angivande av någon referens att »navelbråck hos vuxna har en relativt hög risk för inklämning, och de flesta anser att de bör opereras«.

En noggrann allmänläkare uppmanas således indirekt att remittera alla patienter med navelbråck till kirurgspecialist för operation. Vilken allmänläkare vill väl ta ansvar för denna relativt höga inklämningsrisk? Men stämmer detta?
Jag har i över 30 års tid deltagit flitigt som kirurgjour vid olika stora och små sjukhus i Sverige och Norge och känner inte alls igen artikelns beskrivning i min praktiska verksamhet. Så där värst ofta opererar jag inte inklämda navelbråck, och sällan är det skadad tarm som behöver åtgärdas.
Om prevalenssiffran 2 procent stämmer i artikeln går det omkring fler än 2000 människor i Jönköping med navelbråck. Av dessa opererade vi förra året 34 patienter; i många fall gjordes elektiva polikliniska ingrepp hos patienter med ganska diffusa symtom. Sannolikt hade flera av dessa framför allt kosmetiska bekymmer.
Endast tre patienter fick diagnosen inklämt navelbråck. En av dessa opererades dessutom elektivt. Inga inklämda tarmslyngor rapporterades. Detta ger en inklämningsfrekvens kring 0,1 procent årligen – dessutom utan tarmskada eller större allvarlig komplikation. Är detta verkligen så högt att »…de flesta anser att de bör opereras«? Hur många inklämda ärrbråck skulle dessa 2000 patienter få i framtiden om vi opererade alla navelbråck i Jönköping?

Nej, en bättre konklusion i ABC-artikeln vore att i stället stötta allmänläkarna med att navelbråck ofta är ett tämligen harmlöst tillstånd, som inte nödvändigtvis behöver remitteras. De som har besvär får givetvis gärna komma till kirurgen för operationsbedömning. De som däremot mår bra kan allmänläkaren ge lugnande besked om att utsikterna är mycket goda att de skall slippa komplikationer i framtiden.
»Profylaktisk« operation hos dessa människor är inte att rekommendera. Skulle oturen ändå vara framme kan vi lika gärna åtgärda dessa få sällsynta patienter akut.