Staffan Bergström, Marc Bygdeman, Margareta Rehn, Christina Rogala, Kajsa Sundström och Catharina Zätterström efterlyser en diskussion om abort och reproduktiv hälsa i debattinlägg i Läkartidningen 30–31 och 37/2006 (sidorna 2238-9 respektive 2665-6).
Vi delar till fullo uppfattningen att alla goda krafter måste samverka för att förebygga de tragedier som de osäkra aborterna utgör och som slår skoningslöst mot de svagaste och mest utsatta i vår värld.
Att vi väljer en annan utgångspunkt än Bergström och medförfattare tror vi berikar samtalet och ökar möjligheterna till kreativitet inom ett erkänt svårt och känsligt område. Vi väljer att i första hand fästa uppmärksamheten på barnet och den inneboende längtan som finns att få föda under bästa möjliga förutsättningar.
Omkring 35000 barn dör varje år enbart i Sverige genom legala och säkra aborter. Varje enskild abort innebär en tragedi för de inblandade, men aborterna är även en samhällstragedi av gigantiska mått, i det att det saknas cirka 1 miljon barn och unga vuxna sedan Abortlagens tillkomst 1974. Många av oss har egen erfarenhet. Vi tänker kanske på det barn, barnbarn osv som nu skulle vara i en viss ålder.
Den största bördan bär kvinnorna och de som arbetar inom gynekologin med sina motsägelsefulla roller; att hjälpa livet fram och att avbryta det. Men skulden delar vi alla. Vi har låtit attityder och värderingar glida iväg så att detta har blivit möjligt.
Vi tror att det vore värdefullt med en större tydlighet i den medicinska informationen och uppmuntran av den naturliga längtan att föda. När vi ägnar oss åt forskning, undervisning och sjukvård för att rädda liv i andra sammanhang borde det vara lika naturligt när det handlar om vårt släktes egen avkomma.
Vi vill bejaka barnet och föräldraskapet. Om alla läkare och barnmorskor vinnlade sig om att visa på det naturliga och positiva i att föda och ville hänvisa vidare till livsbejakande alternativ och stöd från samhället i övrigt skulle en positiv förändring kunna ske.
