I Läkartidningen 38/2006 (sidan 2764) går Martin Sandelin till hårt personangrepp mot Tomas Seidal, som skrivit debattinlägg angående Läkarförbundets remissvar på utredningen »Abort i Sverige« (LT 26–27/2006, sidan 2067). Martin Sandelin kopplar ihop Tomas Seidal med »den extrema kristna högern« och, såsom ordförande i föreningen JA till Livet, med »den globala ’pro-life’-rörelsen, vars rabiata inställning till abort lett till mord på kolleger«. Denna demagogi är enbart ägnad att misskreditera och slår snarare tillbaka mot Sandelin själv.
Åsikten att fostret är skyddsvärt och har människovärde är den åsikt som varit förhärskande inom medicinen och hos en bred allmänhet ända sedan Hippokrates’ dagar och är därmed knappast att beteckna som extrem. Vi är många inom läkarkåren som fortfarande delar den uppfattningen, och detta bör man kunna framföra utan att bli smutskastad.
Vad gäller »kristen höger« har Seidal inte presenterat religiösa argument för sina ståndpunkter, utan argumenterat utifrån människosyn och naturrätt, med fokus på den ofödda människan.
Dessutom kan åsikter om människovärde inte placeras in på den politiska höger–vänsterskalan.
JA till Livet tar avstånd från våldsyttringar, varför Sandelins sammankoppling med läkarmord i USA bara är ett fult knep, »guilt by association«.
Det finns många varmhjärtade och kloka kolleger på båda sidor i abortdebatten, med en önskan att göra gott. På båda sidor kan man inse att en oönskad graviditet är ett problem, vare sig kvinnan väljer abort eller inte. Men för en konstruktiv debatt krävs mognad, ödmjukhet och respekt.
