Det är statiner som gäller vid kardiovaskulär prevention av typ 2-diabetes, skriver Peter Båvenholm och medförfattare i Läkartidningen 35/2006 (sidorna 2462-6). Har de inte observerat de många lovande resultaten av att reducera födans innehåll av kolhydrater hos diabetespatienter? Minst ett halvt dussin kliniska studier har visat att en kost med mindre än 20–25 procent kolhydrater ger större viktminskning än den diet som diabetikerna rekommenderats under senare år, åtminstone på kort sikt (3 månader till 1 år). Dessutom förbättras insulinresistensen, HbA1C går ner och behovet av den antidiabetiska medicineringen minskar.

Lågkolhydratdieten innehåller betydligt mer fett än standardkosten, men har trots detta inga negativa effekter på blodets lipider; tvärtom sågs i samtliga studier en kraftig minskning av triglyceriderna och i vissa studier en ökning av HDL-kolesterol. I motsats till statinerna, som gynnar blott några få procent av de behandlade, ses den gynnsamma effekten av att reducera kostens innehåll av kolhydrater hos den stora majoriteten av de behandlade [1].

Att ordinera statiner till diabetiker förefaller dessutom äventyrligt med tanke på att statinbehandling ökar risken för perifer neuropati, mer ju längre behandlingen pågår [2]. Således fann Gaist och medarbetare [2] att riskkvoten för att utveckla idiopatisk perifer neuropati hos patienter som behandlats längre än 2 år med statiner var 26,4 (17,8–45,4). Och detta gällde alla patienter; för diabetespatienter torde risken vara betydligt större.

Dessutom är risken för andra biverkningar med all sannolikhet undervärderad [3]. En forskargrupp utan bindningar till läkemedelsindustrin fann att endast 6 av 22 professionella idrottsmän tolererade statinbehandling [4]. Andra oberoende forskare fann att samtliga bland 50 statinbehandlade hjärtpatienter klagade över symtom som kunde misstänkas bero på denna behandling; bland annat var myalgi ett symtom hos 32 och perifer neuropati konstaterades hos fem [5].