Som ordförande för Sylfs största lokalförening och själv småbarnsförälder har jag kommit att ställa mig en del frågor kring detta. Ska det vara nödvändigt att avgå från sitt uppdrag när man väntar eller föder barn? Bör detta då gälla både män och kvinnor?
Ytterst är det, som jag ser det, egentligen en jämställdhetsfråga. Det är kanske dags för Sylfs centralstyrelse att fundera över hur arbetet är upplagt och hur vi i framtiden ska kunna rekrytera nya engagerade, fackligt aktiva, unga, barnafödande läkare?
Sylf Stockholms styrelseledamöter har under åren 2004–2006 satt nio barn till världen. Under de åren har vi bla bidragit till att häva anställningstopp för läkare, bojkottat AT, höjt AT-lönen med 12procent och förhandlat fram fast anställning för alla ST-läkare. Vi är nu mitt uppe i en blossande strid med arbetsgivaren om arbetstid och jour- och beredskapsavtal.
Vi har gjort det till en vana att det alltid är någon liten flicka eller pojke med på de möten vi har, även med politiker och med Stockholms läkarförenings styrelse. Det hade inte gått på något annat sätt.
Vi har sett det som en fördel att våra styrelsemedlemmar är mamma/pappalediga, då det ges lite mer tid för lobbyarbete när man inte dessutom måste klara av att sköta ett arbete vid sidan om. Vi hjälper varandra och anpassar verksamheten så att det går ihop. Så är det tydligen inte i Sylfs centrala arbete.
Att vara fackligt aktiv och småbarnsförälder – är det en omöjlighet? Det tycker inte vi! Men om kvinnor ska följa WHOs rekommendation och helamma barnet i sex månader bör de kunna ta med barn på möten för att inte halka efter i karriären.
Männen behöver aldrig amma, och de kan således fortsätta på möten och aktiviteter, och det hela blir med detta resonemang en jämställdhetsfråga. Vi måste försöka bryta trenden att kvinnan ger upp allt annat så fort hon får barn.
Vi ska föregå med gott exempel och visa att det går att kombinera barn och annan verksamhet – genom att ge förutsättningar för detta, visa tolerans och ge uppmuntran. Vi får inte acceptera att familjelivet får negativa följder för karriär och löneutveckling för kvinnan men inte för mannen!
Från Sylfs webbplats hämtas följande text om jämställdhet: »Sylfs hållning är alltjämt att kön inte ska vara det utslagsgivande, utan var och ens individuella egenskaper och behov ska vara avgörande. Sammansättningen av förtroendevalda ska spegla medlemmarna.«
Förvånande nog finns varken kortsiktiga eller långsiktiga mål om jämställdhet i Sylfs mål och visioner. På Läkarförbundets webbplats finns dock denna text: »Alla som är engagerade i förbundsarbetet, såväl förtroendevalda som tjänstemän, ska arbeta med genusperspektiv och ha god kunskap inom området.«
Hur kan då centralstyrelsearbetet i Sylf ha utformats så att fullmäktigevalda ledamöter väljer att avgå?
En mycket viktig fråga för Sylf är hur man på ett vettigt sätt kan kombinera yrkesliv, karriär och föräldraskap. Vi representerar läkare som med stor sannolikhet bildar sin familj under den tid de är våra medlemmar. Om vi inte ens kan ta hand om oss själva – hur ska vi då på ett trovärdigt sätt kunna driva jämställdhetsfrågan gentemot beslutsfattare och vår kår?
Det är dags för lite självrannsakan och egen kritik – hur vill vi att framtiden ska se ut? Vi har förfasat oss över att arbetsgivare frågar kvinnliga läkare om de tänker skaffa barn, innan AT- och ST-tjänster tillsätts.
Är det den frågan vi nu ska uppdra åt valberedningen att ställa, inför tillsättningen av 2007 års kandidater till Sylfs centralstyrelse?
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
