Jag gör två reflektioner med anledning av Fagrells inlägg. För det första, Fagrell diskuterar inte de senare årens forskning som ifrågasätter det måttliga drickandets hälsopositiva effekt. Det handlar här dels om forskning som talar för att det föreligger systematiska fel i form av felklassificering i en stor andel av de åberopade epidemiologiska studierna [1], dels om studier som understryker svårigheterna att kontrollera confounding (störfaktorer) i denna forskning [2, 3]. I sitt inlägg gör Fagrell inget försök att kritiskt granska dessa nya studier. Tvärtom ägnar han merparten av sitt inlägg åt att upprepa slutsatserna från de studier som kritiseras.

För det andra, Fagrell beklagar att Folkhälsoinstitutet ägnar så mycket uppmärksamhet åt det måttliga drickandet i stället för att med kraft ta itu med det omåttliga drickandet, där de verkliga problemen ligger. I verkligheten hänger dock dessa saker ihop. När det allmänna drickandet ökar, ökar också alkoholskador av alla slag, även alkoholberoendet. Merparten av alkoholskadorna uppstår dock bland människor som inte utvecklat beroende. Att begränsa insatserna på alkoholområdet till de tio procenten som dricker mest enligt Fagrells recept innebär att man lämnar merparten av alkoholproblemen därhän.

Om läkarkåren sprider uppfattningen att alkoholkonsumtion kan vara nyttig bidrar detta sannolikt till att fler människor dricker alkohol, och att konsumtionen av alkohol ökar. Som läkare och forskare bör vi vara mycket säkra på att nyttan med våra rekommendationer är större än skadan. Sådan säkerhet beträffande effekterna av måttligt drickande föreligger inte idag.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.