Återigen ger sig representanter för Folkhälsoinstitutet ut och försöker att dödförklara alla de vetenskapliga publikationer som visar att ett regelbundet intag av en liten till måttlig mängd alkohol (1–3 enheter) minskar riskerna för att drabbas av, eller dö, i hjärt–kärlsjukdomar. Det finns därför anledning att kommentera kollegan Sven Andréassons artikel som publicerades i LT 38/ 2006 (sidorna 2724-5).
Under de senaste två decennierna har åtskilliga artiklar publicerats i några av världens ledande tidskrifter (N Engl J Med, BMJ, Lancet, JAMA, J Intern Med) där alla visar samma trend, nämligen att en lätt till måttlig alkoholkonsumtion minskar risken för hjärt–kärlsjukdom med ca 20– 40 procent hos medelålders och äldre personer.
För att diskutera alla de felkällor som kan föreligga i sådana epidemiologiska studier samlade jag och professor Ulf de Faire några av de ledande forskarna inom området till en workshop i San Diego år 1998. Vid detta möte medverkade åtta av världens då ledande experter inom området, bl a två av de forskare som åberopas i Andréassons artikel, nämligen Ronald Jackson och Gerry Shaper. Mötet resulterade i en översiktsartikel som publicerades i Journal of Internal Medicine 1999 [1]. Vid mötet togs just de punkter upp som Andréasson åberopar som skäl till varför han anser att man måste ifrågasätta de många studier som visar en reduktion av hjärt– kärlsjukdomar vid en måttlig alkoholkonsumtion. Låt mig därför här kommentera de olika faktorer som Andréasson tar upp i sin i artikel.

Störfaktorer (confounding factors). Att en mängd olika »störfaktorer« påverkar resultaten av epidemiologiska studier är ju allmänt känt. Detta gäller naturligtvis också studier inom det aktuella området. Vid vårt möte var detta en av huvudpunkterna som diskuterades, och i alla de artiklar som vi anger i referenslistan har man med sofistikerade multivariatanalyser tagit hänsyn till alla upptänkliga störfaktorer [1]. Hur man än gjort analyserna kvarstår de positiva effekterna av alkohol på hjärt–kärlsjukdomar, vilket också blev den slutsats som alla kunde enas om vid det nämnda mötet.

Nykterister som kontrollgrupp. Sedan åtminstone 1990-talet har man i de flesta studier inte använt nykterister som kontrollgrupp, då man varit fullt medveten om problematiken kring denna grupp som »kontrollgrupp« [1]. Man har i stället oftast använt t ex »occasional drinkers« som kontrollgrupp, men vid analys av resultaten har man inte sett någon påtaglig minskning av de positiva effekterna som registrerats [2-9]. I flera nya studier har man även använt både nykterister och »occasional drinkers« som kontroller [10]. Någon större skillnad i resultaten har inte heller här kunnat konstateras.

Social status. En kritik som ständigt framförs är att social tillhörighet spelar en stor roll när de olika grupperna studeras. Andréasson tar här fram som exempel inkomst, utbildning, fysisk aktivitet m m som kan påverka resultaten. Även detta diskuterades ingående vid vårt möte, och flera studier finns refererade där en enhetlig social grupp, t ex läkare, studerats [11]. Även enhetliga grupper av kvinnor har använts för att minimera flera av störfaktorernas inverkan på resultaten [12, 13]. Även i dessa studier kvarstår de positiva effekterna av alkohol på insjuknande och död i hjärt–kärlsjukdom.

Förändrat drickande med åldern. Gerry Shaper presenterade sina studier över hur dryckesmönstret ändras med åldern, och det som framkom helt klart var att konsumtionen av alkohol minskar signifikant med åren [14]. Han framhöll, liksom Andréasson, att orsakerna till detta är många, men att sjukdom och medicinering kan vara bidragande orsaker. Det var främst storkonsumenterna som minskade sin konsumtion. Intressant i denna studie var också att av de 306 personer som började att dricka vid studiens början, och då var medelålders, hade ingen blivit storkonsument efter 14 års uppföljning! Risken att bli storkonsument eller alkoholist om man börjar konsumera alkohol i medelåldern verkar alltså vara liten.

Felaktigheter i analyserna? Andréasson refererar två publikationer som sägs stödja uppfattningen att alkohol inte har någon skyddande effekt vid hjärt– kärlsjukdom [15, 16]. Dessa författare, som säkert gjort en utmärkt analys av problemet, anser att de skyddande effekterna som visats i åtskilliga stora studier bla beror på felklassificering av de ingående populationerna. Det ter sig dock för mig klart märkligt om alla de forskare från några av världens mest välrenommerade institutioner som publicerat sina resultat i några av världens mest ansedda tidskrifter skulle ha gjort sådana fundamentala fel att deras slutsatser var helt felaktiga. Man kan då också fråga sig hur man t ex skall förklara att patienter som har genomgått en hjärtinfarkt, och som regelbundet konsumerat måttligt med alkohol, efter sex år har en överlevnad som är tre gånger högre än hos dem som inte konsumerat alkohol? [17] Är dessa infarktpatienter också felklassificerade? Jag har svårt att tro det.

Slutsatser. Om nu Folkhälsoinstitutets representanter ifrågasätter den monumentala dokumentation som tyder på att en regelbunden lätt till måttlig konsumtion av alkoholhaltiga drycker minskar risken för hjärt–kärlsjukdom, så kanske vi ändå kan enas om att den nämnda mängden uppenbarligen inte tycks skada vare sig kropp eller själ hos den äldre människan.
Jag tycker att Folkhälsoinstitutets representanter i stället borde ägna sig åt de 10 procent av svenska folket som dricker hälften av den alkohol som konsumeras varje år i Sverige och som alltså dricker nästan tio gånger så mycket som den vanlige svensken [18]! Det är där de verkliga medicinska och sociala problemen ligger, och inte bland den medelålders eller äldre delen av befolkningen som mår bra av, och gläds åt, att få dricka ett eller ett par glas vin till middagen! Skulle det nu vara så att de dessutom reducerar risken för att drabbas av en hjärt–kärlsjukdom så kan det väl inte vara annat än en bonus.
Man kanske också skall påpeka att den totala årliga alkoholkonsumtionen i Sverige faktiskt inte har ökat, utan minskat de senaste åren från en topp i mars 2004 (10,6 liter) till juni 2006 (10,4 liter), vilket bör glädja även Folkhälsoinstitutets representanter [18].
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Alkoholens medicinska och sociala problem ligger hos storkonsumenterna, inte hos medelålders och äldre som mår bra av, och gläds åt, att få dricka ett eller ett par glas vin till middagen, menar Bengt Fagrell.