I Läkartidningen 41/2006 (sidan 3098) presenteras ett ansvarsärende(HSAN 2384/05) om en 19-årig kvinna med en nydebuterad ulcerös kolit, där kortison sattes in en vecka för sent och man till slut tvingades göra en kolektomi.
Gastroenterologen fick en erinran för att patienten förlorade sin tarm. Är detta beslut verkligen baserat på evidens? Vet vi att en veckas tidigare insatt kortisonbehandling verkligen skulle rädda tarmen? Vi vet att ca 30 procent av alla med en ulcerös kolit blir kolektomerade; majoriteten av dessa patienter vid ett akut skov. Vi vet också att detta är vanligast vid den första fulminanta attacken.
Visserligen kan man med modern medicinsk behandling ibland skjuta upp kolektomin. Där man lyckas undvika en kolektomi med modern aggressiv behandling brukar emellertid de flesta bli kolektomerade inom ett år i alla fall.
Att gastroenterologen har arbetat försumligt genom att inte undersöka patienten och göra en ordentlig utredning när patienten sökte första gången kan vi hålla med om, och detta kan möjligen leda till en erinran även om det inte är uppenbart.
Det bästa hade säkert varit att lägga in patienten akut, men trots allt fick patienten en tid för utredning ganska snart.
Att ge en erinran för att »inte utesluta att kolektomin kunnat undvikas om medicin satts in i tid« kan vi dock inte hålla med om. Evidensen för detta påstående saknas helt.
