Michel Tagliati argumenterar i Läkartidningen 49/2006 (sidorna 3956-7) för införandet av betyg på läkarprogrammet. Han skriver »… de skarpaste akademiska hjärnorna … kommit till en miljö där deras intellekt ska stimuleras … får sonika nöja sig med godkänt på sina tentamina. Hur kunde det bli så här?«”

Genomgående lyfts akademisk kunskap upp som den enda betydelsefulla egenskapen hos läkaren och formuleringarna är elitistiska och hånfulla. Empati beskrivs som en betydelselös egenskap och läkarutbildningen beskrivs som kravlös, slapp och i brist på disciplin. Författaren vill återupprätta ett hierarkiskt sy-stem med muntliga förhör hållna av professorer där betyg skall tillämpas, resttentor förbjudas och resultat från studierna lyftas fram i en »hall of fame« för allmän beskådan. På detta sätt ska det bli tydligare för arbetsgivaren ”vilka som faktiskt kan något”.

Hela inlägget är en allvarlig kritik av den nuvarande läkarutbildningen som enligt författaren borde kräva mycket mer av studenterna. Kanske har tiden sprungit ifrån Michel Tagliati, som i Bollebygd suttit och funderat på hur man ska kunna framhäva enskilda studenters och läkares inlärningskapacitet, medan universiteten och de för läkarutbildningen ansvariga insett att den bästa läkaren inte nödvändigtvis är den som skriver bäst på tentorna.

Den tillgängliga kunskapsmängden ökar hela tiden och allt fler går över till så kallat »problembaserat lärande«, där förmågan att från olika källor inhämta och sortera bland information utgör fokus snarare än förmågan att kunna rapa upp tabellkunskap. Urvalsprocessen till läkarprogrammet torde med god marginal sortera bland de sökande och gallra bort de som skulle få alltför svårt att inhämta kunskapen som krävs. Utöver detta synes ytterligare tävlingsmoment under utbildningen ytterligt meningslösa och poänglösa, bortsett från den för egot tillfredsställande känslan av att vara bäst.

Att jobba som läkare kräver mer än bara förmåga till att trycka in faktakunskap inför tentamina. Man börjar alltmer intressera sig för alternativa intagningssystem där personliga intervjuer och andra lämplighetsbedömningar används. Förmåga till empati, människokärlek eller humanism och social kapacitet utgör oerhört viktiga delar av en läkares arbetsredskap och kommer sannolikt få en ännu högre betydelse vid antagningen.

Ett godkänt på en tentamen på läkarprogrammet innebär inte, vilket författaren verka utgå ifrån, att man med nöd och näppe uppfyller kunskapskraven för kursen. Godkänt betyder att man nått målnivån, dvs den nivå alla läkare förväntas nå och den nivå det är nödvändigt att nå för att, på ett ur patientsäkerhets- och vårdkvalitetsperspektiv, kunna arbeta som läkare med det stora ansvar för andras liv och hälsa det innebär.

Om inte detta räcker för att stimulera egot hos den karriärlystne kanske yrkesvalet inte var optimalt från början, och han bör måhända söka sig andra uttryckssätt och forum för sin självhävdelse. Mensa är ett bra alternativ där själva syftet med föreningen är att de som anser sig vara förmer än andra kan samlas och klia varandra på ryggen och jämföra sina spektakulära hjärnor.