I artikeln »Värdefullt läkemedel för kvinnor i fattiga länder skrotas – varför?« (LT 49/2006, sidorna 3901-2) tar professor Kristina Gemzell Danielsson och specialistläkare Annette Aronsson upp ett viktigt och komplext problem.
Misoprostol (Cytotec) registrerades i mitten av 1980-talet för förebyggande av magsårsblödningar med eller utan samtidig sårutveckling. Forskningen hade varit inriktad på att få fram ett alternativ till syrahämmande behandling. Man kände till att prostaglandin var en viktig substans för att bygga upp och förstärka slemhinneskyddet. Under senare år har användning av misoprostol minskat betydligt, då protonpumpshämmare i allt större utsträckning tagit över behandlingen.

Samtidigt har misoprostol fått en kompletterande användning inom obstetriken för induktion av förlossning, för prevention och behandling av postpartumblödningar, vid »missed abortion«, inkompletta spontana aborter samt för att inducera abort i första och andra trimestern. Denna användning har etablerats och dokumenterats i klinisk sjukvård, utan regulatoriskt godkännande. Detta är något som i många länder, inklusive Sverige, är helt legalt och en del av det man kallar »klinisk praxis och erfarenhet«.
För att finna ut hur man bäst skall administrera och dosera misoprostol vid dessa tillstånd har ett antal kliniska studier genomförts, och många har genom åren publicerats. Denna viktiga användning har utvecklats och dokumenterats utan Pfizers deltagande och har blivit ett oerhört viktigt tillskott inom obstetriken i många länder.

I många länder i Afrika har magsårsbehandling inte introducerats då problematiken inte varit prioriterad, och i västvärlden finns risk för att misoprostol av myndigheterna kommer att plockas bort ur subventionssystemen, då medlet inte anses vara det mest ändamålsenliga, något som nu hänt i Tyskland. Detta har skapat en situation som väl beskrivs i debattartikeln. Problemet ställs på sin spets i de afrikanska länder där misoprostol idag inte är registrerat. Produkten tillhandahålls idag endast i Tunisien, Kamerun, Elfenbenskusten, Senegal, Mali, Burkina Faso, Zambia, Burundi, Kongo, Zimbabwe, Ghana och Sydafrikanska republiken.
Förklaringen till att länder i Afrika inte önskar få misoprostol på marknaden, som en möjlighet till medicinsk abort, är en kombination av flera motkrafter. I grunden finns ett starkt kulturellt och religiöst motstånd mot aborter. Detta gör att även regeringar och ministerier motverkar en eventuell introduktion och en legal registrering.

Abort är förbjudet enligt lag och en kriminell handling i samtliga afrikanska länder utom tre – Sydafrika, Tunisien och Zambia. Detta är en av anledningarna till att WHO i sitt uttalande om »essential drugs« konstaterar att misoprostol skall tillhandahållas endast när det inte står i strid med kulturella eller legala regelverk i respektive land.
Svenska läkare med erfarenhet från arbete i Afrika har även rapporterat att afrikanska läkare, baserat på en religiös övertygelse, ofta motsätter sig att med mediciner inducera en abort. De skulle även riskera att förlora sin legitimation och rätt att fortsätta arbeta.
För Pfizer är det av största vikt och ett krav från myndigheter att om ett läkemedel skall registreras och tillhandahållas i ett land måste vi kunna ge information kring dess riktiga användning och kunna följa upp detta kontinuerligt.

Pfizer arbetar i Sverige och globalt för att alla patienter i behov av våra läkemedel skall kunna erbjudas dem. Vi verkar idag tillsammans med flera länder söder om Sahara för att utveckla en säker distribution och hantering av läkemedel.
Som ett globalt verkande företag har vi ett stort ansvar för att våra produkter kan erbjudas patienter i hela världen på ett tryggt, riktigt och säkert sätt. Vi arbetar tillsammans med ett flertal hälsomyndigheter, inkluderande WHO, med denna utmaning.
Vi stödjer organisationer som på olika sätt arbetar för en bättre sjukvård i utvecklingsländer och vill finna sätt för att möjliggöra att våra läkemedel kan användas för de patienter som behöver dem. Detta arbete måste ske i samklang med varje lands suveränitet och ta hänsyn till nationella lagar samt kulturella och religiösa regelverk.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.