Karl Grunewald frågar vilken roll Läkarförbundet ska spela när en medlem begått ett brott; ska förbundet värna yrkets anseende eller stödja medlemmen i dess strävan att få utöva sitt yrke? Grunewald ifrågasätter också vilken grund jag har för att uttala mig om läkarens lämplighet att verka i yrket.

I Läkarförbundets stadgar klargörs regler för medlemskap, och förbundets centralstyrelse gör bedömning av lämpligheten att vara medlem i förbundet utifrån vissa fastlagda grunder. Man måste som medlem efterfölja Läkarförbundets etiska regler. I förbundets stadgar §16 finns en regel som möjliggör uteslutning ur förbundet »om medlemmen åsidosätter grundläggande yrkesetiska förpliktelser, varmed också avses handlande som allvarligt skadar förtroendet för läkaryrket«. Regeln tillkom i början av 1990-talet efter några massmedialt uppmärksammade fall. Regeln avsåg att klargöra att även allvarlig brottslighet eller liknande väsentligen klandervärda beteenden på fritiden, i familjelivet eller i affärssammanhang, skulle kunna utgöra grund för uteslutning. Den nu aktuella läkaren är inte medlem i Läkarförbundet.

Det är ett fåtal medlemmar som de senaste 15 åren blivit uteslutna på grund av ovanstående skäl. Några av de grunder som åberopats för förbundets beslut om uteslutningar har rört våldsbrott, mycket omfattande ekonomiska oegentligheter, samt övergrepp mot barn (med vilket barnpornografibrott jämställts).
Avgörande är om personen gjort något som allvarligt kan skada förtroendet och tilliten till läkarkåren, och Läkarförbundets bedömning är därför inte en strikt juridisk bedömning. Patienten är i ett underläge; det får inte finnas minsta tvekan om att läkaren är en hederlig person.

När Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, i januari 2004 beslöt att återkalla legitimationen för den dömde läkaren ansåg man att barnpornografibrottet uppenbart rubbat tilliten till honom som läkare. Även Socialstyrelsen och Kammarrätten fann att grund för återkallelse av legitimationen förelåg. I Regeringsrättens dom anges att brottet ger uttryck för värderingar och en människosyn som svårligen låter sig förenas med rollen som läkare. Trots det beslöt man att inte återkalla legitimationen.
Även Tingsrätten gjorde en liknande bedömning då det i målet rörande barnpornografibrottet gavs uttalad strafflindring (villkorlig dom och dagsböter) med motivet att han inte skulle kunna utöva yrket i framtiden. För den som döms för barnpornografibrott av normalgraden ger det fängelse i högst två år.

Det är således på stabil grund som mina och Läkarförbundets uttalanden i denna fråga står. Det är oerhört viktigt att allmänheten har fullt förtroende för läkarkåren och läkarlegitimationen. Läkarförbundets bedömning är att det inte är förenligt med läkarrollen att ha begått barnpornografibrott.
Vad gäller redovisning av utdrag ur brottsregistret så är det inget förslag från Läkarförbundet, men Läkarförbundets etik- och ansvarsråd kommer att bereda den frågan i vår. Även socialminister Göran Hägglund anser att det finns anledning att se över regelverket, vilket vi välkomnar.