Efter att ha tillbringat fyra månader på röntgenavdelningen på Royal Brisbane and Women´s Hospital (RBWH) i Brisbane, Australien, tycker jag mig kunna konstatera att de kunskaper och den kompetens som ST-läkarna på avdelningen besitter är mycket goda och sannolikt mer gedigna än vad många svenska kollegor på motsvarande utbildningsnivå innehar.
I Australien har ST-läkarna ett utbildningssystem med tre månaders rotationer och tentamen efter ca ett år omfattande anatomi med anknytning till bilddiagnostik, tekniken bakom de olika bildmodaliteterna och strålskydd. Efter fyra år kommer den »riktiga« examinationen, som omfattar kunskaper i patologi och radiologisk diagnostik, vilka tenteras såväl skriftligt som muntligt, varefter ST-läkarna avslutar sin specialistutbildning med ett års »fellowship« inom ett område som intresserar dem och ger fördjupade kunskaper.
Den uppfattning jag bibringats av ST-läkarna på avdelningen är att de ägnar mycket tid åt teoretiska studier utöver de vanliga arbetsdagarna (vilka inte omfattas av EUs arbetstidslagstiftning) och avsevärt mer tid än vad jag själv ägnade åt självstudier. De vet att detta krävs för att de ska klara sin examen, och det leder till teoretiskt välutbildade specialister.
När det nu är dags att göra om den svenska ST-utbildningen får Svensk förening för medicinsk radiologi möjlighet att lägga in generella kompetens- och kunskapskontroller och en obligatorisk specialistexamen för att säkra en hög och jämn utbildningskvalitet på klinikerna i landet.
Skäl att införa kunskaps- och kompetenskontroll:
Det ligger i ST-läkarnas intresse då de garanteras en adekvat utbildning som är konkurrenskraftig både nationellt och internationellt.
Det ligger också i de utbildande klinikernas intresse. Det är viktigt som utbildningsenhet att kunna jämföra sig med andra lärosäten och ta till sig av nya idéer, nya utbildningsmoment och tidigt notera eventuella brister i den egna utbildningen för att kunna korrigera dessa.
Det bör kunna höja statusen för dem som ansvarar för ST-utbildningen och skapa mer resurser till ST-utbildningen.
Införandet bör göras i enlighet med europeisk/internationell standard för att underlätta internationella utbyten och höja statusen för den svenska utbildningen i radiologi/bild- och funktionsmedicin (BFM), vilket kommer såväl ST-läkare, specialister och specialiteten som sådan till godo.
Det är viktigt att poängtera att om en kunskaps- och kompetenskontroll ska införas kommer det att krävas utökade resurser i form av mer tid för studier, mer tid för utbildande kollegor samt utökade möjligheter för extern utbildning. Detta är en långsiktig och nödvändig investering.
Den exakta utformningen av kunskaps- och kompetenskontrollen kan diskuteras. Det är dock viktigt att på ett tidigt stadium, efter ca ett års utbildning, ha en första kontroll innefattande grundläggande anatomi, fysiologi, patologi och teknik. ST-läkarnas teoretiska studier initieras tidigt, och utbildande enhet tvingas planera in nödvändig studietid. Det ska inte vara möjligt att skriva specialistexamen utan att ha klarat av den första kontrollen. Det bör finnas möjlighet att skriva specialistexamen (som även bör omfatta praktiska moment) efter ca fyra års ST-utbildning, och ST-läkarna ska beredas möjlighet att tentera vid flera tillfällen innan fem års specialisttjänstgöring är till ända.
Om svensk läkarutbildning i allmänhet och utbildningen i bild- och funktionsmedicin i synnerhet ska kunna konkurrera internationellt krävs det obligatorisk examen. En sådan examen torde leda till mer välutbildade läkare inom specialiteten. Förbättra den svenska specialistutbildningen i bild- och funktionsmedicin med en ny, uppdaterad utbildningsplan och inför samtidigt obligatorisk specialistexamen enhetlig med hur man gjort i övriga Europa (EU)!
