Mot bakgrund av vår artikel i Läkartidningen [1] och att ett nytt preventivt vaccin mot humant papillomvirus (HPV typ 16, 18, 6 och 11) blivit tillgängligt, anser vi att det är viktigt att se bredare på den grupp som skall vaccineras mot HPV-infektion.

HPV är definitivt associerat med tonsillcancer, men det finns även flera typer av HPV-associerade tumörer, förutom cervixcancer, som också bör beaktas i diskussionerna om vilka grupper som skall vaccineras. Incidensen cervixcancer är 450–475 per år i Sverige. Enligt Andersson och medarbetare skulle HPV-vaccin resultera i att ytterligare 100 personer per år besparas huvud–halscancer, död i sjukdom eller livslånga sequelae efter behandling. Förutom minskat lidande för patienter och anhöriga skulle också samhället spara kostnader för onkologisk behandling, kirurgi och sjukskrivning. Dessutom förekommer andra anogenitala tumörer som är associerade med HPV, tex kondylom som orsakas av HPV-typerna 6 och 11.

Vi har nyligen visat att mellan 1960 och 2003 har tonsillcancer i Sverige ökat trefaldigt [2]. I Stockholm har vi dessutom visat att andelen HPV-positiva tonsillcancerfall också har ökat markant [1]. I den ursprungliga studien [3] diskuteras just de metodologiska utmaningar som måste beaktas vid utvärdering av resultaten. Den stora ökningen av HPV-positiva tumörer kom efter 1980, och från och med 1980-talet var kvaliteten på proven tillfredsställande.
Andersson och medarbetare nämner att våra resultat kan bero på en sjunkande tonsillektomifrekvens. Vi har dock i ett annat arbete studerat tonsillektomifrekvensen i Sverige och funnit att denna istället (sjukhusvårdade patienter) ökat från 60/100000 invånare 1975 till 140/100000 invånare 1994.

Andersson och medarbetare är tveksamma till om HPV 16-infektion är en gynnsam prognostisk faktor för tonsillcancerpatienter. De nämner dock flera internationella rapporter (inklusive vårt arbete) som visar just detta. Vi har visat att HPV-positivitet är en gynnsam prognostisk faktor vad gäller såväl tonsillcancer [4] som tungbascancer [5]. Andersson och medarbetare uppger att de studerat det prognostiska värdet av HPV i oral och orofaryngeal cancer och funnit sämre recidivfri överlevnad för patienter positiva för högrisk-HPV-infektion. Det är dock känt att oraloch orofaryngeal cancer är biologiskt sett relativt olika tumörformer som kanske är bäst att separera vid studier av biologiska markörer.

Slutligen diskuterar författarna smittvägar. Vi vill betona att vi inte har kommit med några slutsatser, utan enbart diskuterat möjligheter. Det finns dock indikationer på att virus som tidigare haft specifika lokalisationer numera ändrat lokalisation, t ex var regeln förr att herpes simplex typ I var lokaliserad oralt och typ II gynekologiskt, men nu är fördelningen lika [6]. För att säkerställa smittvägar behövs andra och mycket omfattande studier, men av någon anledning så tycks en stor del av pressen och några kolleger dra slutsatser som vi själva inte har gjort. Vi ser fram emot fortsatt forskning inom området!