I Läkartidningen 4/2007 (sidan 247) hävdar Jon Ahlberg att primärvården har en anmärkningsvärd frekvens av patientskador. Han hävdar vidare att det inte finns besöksstatistik att jämföra skadefrekvensen med.
Det stämmer inte. Statistik finns och har ventilerats helt nyligen här i LT i mina debattinlägg (49/2006, sidan 3955, och 3/2007, sidan 143) angående arbets- och läkarfördelningen mellan sjukhusvård och primärvård. Riksstatistik redovisas bla i boken »Den sjuka vården« av Stefan Fölster m fl (Stockholm, Ekerlids, 2003). Där framgår klart att det är stor skillnad i »patientexposition« mellan primärvård och sjukhusvård. I snitt ser varje sjukhusläkare drygt 2 patienter dagligen, statistiskt. En allmänläkare ser i snitt 13 patienter dagligen. Bägge siffrorna inkluderar jour- och akutmottagningars besök.
Stockholms läns landsting, som motsvarar fem–sex normala landsting, redovisade för ett par år sedan nästan lika många besök i primärvård som på sjukhus. Sjukhusen har cirka 5000 läkare anställda medan primärvården i SLL har cirka 800–900 läkare.
Det innebär, som Fölster visat, att varje allmänläkare belastas med 5–6 gånger så många patientbesök som en sjukhusläkare. Även om forskartid mm räknas bort kvarstår en betydande skillnad.
I förhållande till besöksstatistiken har primärvården en mycket låg frekvens av anmälningar och patientskador.
Det är viktigt att LTs medicinske redaktör gör en rättvis redovisning.
Vi allmänläkare upplever ofta att vi pekas ut på ett ogrundat sätt, samtidigt som man gärna lastar på oss mer arbete och ökar kraven på service och tillgänglighet, detta utan några som helst ökningar i vår andel av sjukvårdsbudgeten de senaste 20 åren.
Trots detta är skadefrekvensen i primärvården relativt sett låg, men den skulle bli ännu lägre om arbetsmiljön var mer rimlig än den är på många håll idag.
