För en tid sedan, efter min mosters begravning, skjutsade jag hem en 90-årig väninna till hennes enorma, mörka våning och lämnade henne där att slukas upp av ensamheten. Det slog mig då att det är just den känslan av förgången tid jag brukar få när jag inträder i Läkaresällskapets lokaler på Klara Östra Kyrkogata 10 i Stockholm.
Man stiger in med vördnad i denna storslagna jugendbyggnad, som i år firar sitt 100-årsjubileum, men man vill inte stanna där. Allt pekar bakåt – de mörka tapeterna och de för majoriteten anonyma åldriga kollegerna som med allvarlig blick tittar ner på en från väggarna, och dammlukten från mattor och böcker. Föreläsningssalen är mörk och otidsenlig om än nödtorftigt tekniskt uppgraderad.
Jag var nyligen där på en sk tisdags-sammankomst om etik och estetik. Den hade bara samlat ett 30-tal besökare trots ett intressant ämne och habila föreläsare – kanske mest för att den läkarkategori som mest berördes nästan mangrant uteblivit.
Sällskapets sekreterare meddelade att det tyvärr inte var så ovanligt att det var glest befolkat i raderna, och att alltför få fortfarande aktiva läkare kom på mötena. Detta ser man som en stor och allvarlig sak inom styrelsen. Det är en grannlaga uppgift då professionen befinner sig i ett paradigmskifte.
Internet konkurrerar idag med den muntliga kunskapsöverföringen men kan ändå inte fullt ut ersätta den. Diskussionsforum kommer alltid att behövas. Dessa måste dock alltid anpassas till tiden.
Om man inte vill se Läkaresällskapets hus förvandlas till en museal byggnad måste man nu efter 100-årsjubileet vända blicken framåt och anpassa lokalerna till dagens unga datorbaserade läkargeneration. Hur andäktig man än blir av denna medicinens katedral, som länkat samman 1900-talets läkargenerationer, känner man att huset nu nått vägs ände. Man kan inte av vördnad för historien och arkitekturen fortsätta att backa in i 2000-talet.
Här följer några förslag till sällskapets kompetenta styrelse, vars nytillträdde VD Mats Bauer nyligen gick ut med devisen »Ett sällskap för framtiden«:
Blås ur den murriga, sövande föreläsningssalen – sätt in nya stolar, måla om i ljusa färger och utrusta den med modern, högteknologisk AV-utrustning. Förse biblioteket med moderna dataterminaler med fri access för Läkaresällskapets medlemmar till KIs bibliotek och dess databaser.
Man kanske skall hålla restaurangen öppen någon kväll i veckan för kafé- eller barservering för mer opretentiöst umgänge och som spontan mötesplats.
Föd frågan. Tillsätt en framtidskommitté, inkluderande inte bara de styrande 40–50-talsgenerationerna utan även 70–80-talisterna, för vilka man egentligen skulle renovera. Det är Svenska Läkaresällskapet som självt bestämmer om det skall ha en framtid och om den i så fall finns i dessa eller i helt nya lokaler. Tempora mutantur!
