Inom läkarkåren finns sannolikt en utbredd kunskap om riskerna med adrenerga näsdroppar/sprayer. Vi vet, baserat på vetenskaplig dokumentation [1, 2], att användning av sådana medel innebär en risk för
• hyperreaktivitet i nässlemhinnan
• toleransutveckling
• reboundsvullnad.

Tillståndet kallas, som vi alltid gjort med läkemedelsorsakad nässlemhinneproblematik, rhinitis medicamentosa. Till skillnad från för 30 år sedan finns idag nästan inga andra farmaka än adrenerga lokalbehandlingsmedel som ger nästäppa. Det är mot denna bakgrund högst oroväckande att beskåda data med Apoteksbolagets försäljning av adrenerga näspreparat (Figur 1) avseende konsumtionen de senaste tio åren.
När receptskrivningskravet släpptes i slutet av 1980-talet ökade konsumtionen dramatiskt. En vändning kom med diskussionen om negativa effekter av tillsatsmedlet benzalkonklorid som ibland används som konserveringsmedel. Försäljningen sjönk sålunda kraftigt i mitten av 1990-talet. Nu är vi emellertid åter vid värden som vid toppnoteringen 1993.

Frågan är om detta är något att oroa sig över? Min uppfattning är definitivt att antalet patienter med rhinitis medicamentosa ökar. Patienten döljer ofta problemet på grund av insikt om det olämpliga i att överförbruka. På våra ÖNH-mottagningar ser vi idag ett stort antal patienter med rhinitis medicamentosa. På varje mottagningspass har vi minst någon patient med denna diagnos. Orsaken är lätt att förstå. Tillgängligheten är hög, och effekten på symtomet nästäppa är suverän med dessa preparat. Det finns inga farmaka på marknaden som är bättre mot slemhinneorsakad nästäppa än adrenergika [3]. Priset för denna lättsinnighet är dock högt.

Att avvänja en patient från näsdroppsmissbruk är inte så lätt (se Faktaruta). Primärt är givetvis att finna orsaken till att användningen börjat och behandla den separat (tex septumdeviation, allergi, idiopatisk rinit, graviditetsrinit, näspolyper). Patienten måste informeras att avhålla sig från adrenerga preparat, och vi måste ersätta dessa med något annat (nässköljning, kortisonspray och eventuellt peroral kortisonkur). Redan efter ett par veckors avhållsamhet från adrenergika minskar svullnadsgraden i näsan. Denna tid är dock svår, och potent ersättning som perorala steroider behövs oftast. Ibland kan även slemhinnereducerande kirurgi behövas.

Läkarkåren måste, tillsammans med apoteksanställda, fråga efter och informera om riskerna med överförbrukning av adrenerga näsdroppar/sprayer!

Fakta

Näsdroppsmissbruk • Försäljningen av adrenerga näspreparat ökar. • Näsdroppsmissbruk är vanligt. • Undersök bakomliggande orsak och åtgärda den. • Informera om god prognos. • Informera om att sluta med användning av adrenerga preparat i näsan. • Ge symtomatisk ersättning: – lavage med koksalt – nasal kortikosteroid – eventuellt peroral kortisonkur – eventuellt slemhinnereducerande kirurgi.

Figur 1. Apoteksbolagets statistik över försäljning av adrenerga näsdroppar/sprayer 1982–2005. En långsam med tydlig försäljningsökning ses under de tio senaste åren.