I ett beslut häromveckan anmärkte Socialstyrelsen på att ansvarig läkare inte anmält patienten till polismyndighet enligt Vapenlagen. Patienten hade psykossjukdom, och anledningen till Socialstyrelsens utredning var en Lex Maria-anmälan föranledd av att patienten dödat en människa, men inte med vapen.
Skulle läkaren ha anmält sin patient till polismyndigheten? Mannen hade inga vapen. Ska vi anmäla alla patienter som slutenvårdas inom psykiatrin och kanske alla som har öppenvårdskontakt inom psykiatrin? Nästan alla av dem är periodvis så instabila att de är olämpliga att inneha vapen. Många skulle kraftigt försämras om de anmäldes till polisen och vapnen togs ifrån dem.
Vapenlagen är tvingande. Man kan inte lagligt göra en överenskommelse med patienten att han under viss tid överlämnar nyckeln till vapenskåpet till någon annan, ungefär så som man gör med körkort. Nej, det räcker inte. Patienten har rätt att veta att hans läkare har anmälningsplikt, så han har möjlighet att välja om han vill ta risken att söka och eventuellt bli av med sina vapen.
Enligt min mening måste man då genom stort plakat på dörren till mottagningen upplysa patienterna om vad som gäller om de kommer innanför dörrarna. Betydligt färre skulle söka. Ger det en ökad säkerhet för patient och omgivning? Den kränkning det är för en jägare att bli anmäld till polisen och få sina vapen konfiskerade måste också värderas som en risk i sig.
Innan Vapenlagen antogs hade man på tre håll i landet genomfört pilotprojekt. Utfallet har jag försökt att efterforska, dock utan resultat. Finns det någon som kan upplysa mig om det under försökstiden kunde registreras färre mord och suicid med vapen begångna under påverkan av psykisk sjukdom, och om förändringen var signifikant jämfört med andra områden i Sverige? Jag misstänker att man aldrig utvärderade försöket, eller att man inte kunde dra någon säker konklusion. Jag undrar hur försöket var upplagt och om man informerade alla besökare att läkarna skulle ha skyldighet att anmäla alla till polisen?
Som jag ser det riskerar Vapenlagen att leda till försämrad vård. Patienter kommer inte att våga söka. Läkare kommer att få färre tider att ta emot patienter, eftersom polisen kommer att överösa läkarna med begäran om nya intyg för bedömning av patienternas tillstånd, när de begär sina vapen åter. Intyg kan skrivas bara efter personlig kontakt, väntrummen och tidböckerna kommer att fyllas av patienter med detta ärende. När de väl fått sina vapen tillbaka kommer de garanterat aldrig mer att söka psykiatrin och sannolikt inte heller att söka distriktsläkaren, som har samma skyldighet att rapportera till polis på samma grunder.
Plikten gäller alla diagnoser. Psykospatienter får ses som självklara. Depressioner utan psykotiska inslag eller suicidtankar blir inte aktuella på en psykiatrisk mottagning, så hela den gruppen i psykiatrisk verksamhet måste inkluderas. Ångest är kanske det vanligaste symtom som leder till suicid, så hela den gruppen ingår. De har ju också ofta till och från överkonsumtion av alkohol. Alla som har eller har haft tendens till missbruksproblem inkluderas. Jag finner inte att det finns någon grupp inom allmänpsykiatrin som man skulle kunna låta bli att anmäla om man skulle följa lagen, vilket nästan ingen gör, tack och lov. Vi måste vända oss mot denna befängda lag, om vi vill värna våra patienter.
