I debattinlägg i LT 50–52/2006 (sidorna 4001-2) och 5/2007 (sidorna 301-2) förespråkas radikala åtgärder för att motverka effekterna av klimatförändringarna. Den senaste rapporten från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) utmålar också en dyster framtid som världen går till mötes.

Är då verkligen forskarvärlden helt överens? Några av slutsatserna ifrågasätts exempelvis av en grupp klimatforskare (bla svensken Wibjörn Karlén, professor emeritus i naturgeografi, Stockholms universitet) i rapporten »Independent summary for policymakers IPCC 4th assessment report« [1]. Man har utifrån IPCC-rapporten gjort en egen »summary for policymakers«, sammanställd utan att vara influerad av förhandlingar mellan politiska tjänstemän. Huvudbudskapet är att klimatet blir varmare, åtminstone delvis på grund av människans påverkan, men att IPCC överdriver hur allvarligt läget är.
Man hävdar att IPPC lägger för lite vikt vid andra orsaker till klimatförändring än CO2-utsläpp som solaktivitet, landanvändning och aerosoler, och att motsägelser finns i fråga om både observerade förändringar och framtida prognoser. De närmaste hundra åren beräknas havsytan stiga 20 cm [1], och inte ett antal meter som sägs i LT 50–52/2006. Alarmistiska påståenden som att Golfströmmen försvinner [2] och att Grönlandsisen snabbt smälter [3] har också visat sig vara utan grund.
Jag tycker att ovanstående och liknande invändningar behöver bemötas och besvaras med större säkerhet innan radikala minskningar av CO2-utsläppen genomförs. Man bör vara medveten om att sådana åtgärder skulle medföra allvarliga ekonomiska konsekvenser, särskilt för världens fattiga.

Det finns en begränsning vilka ekonomiska resurser mänskligheten har, och klimatförändringarna är inte det enda problemet idag. U-länderna plågas av undernäring och infektionssjukdomar, malaria orsakar 1–5 miljarder insjuknanden och 1–3 miljoner dödsfall varje år, varav 85 procent i Afrika [4]. Notera att det inte alls är säkert att ett varmare klimat skulle öka spridningen av malaria [5].
Vidare är handelsbarriärer oerhört skadliga för Afrikas ekonomi, världens krig orsakar otroligt mänskligt lidande och enorma ekonomiska förluster. Listan på problem att lösa kan göras lång, och det verkar inte försvarbart att alla resurser läggs på klimatförändringarna.

I projektet »Copenhagen Consensus« på Köpenhamns handelshögskola 2004 analyserade några av världens ledande ekonomer hur man bäst skall åtgärda världens problem och vad man ska prioritera när resurserna är begränsade. HIV-/aidsprevention ansågs viktigast, följt av åtgärder mot undernäring, handelsbarriärer och malaria. Kostnaderna för att reducera CO2-utsläppen ansågs i stället orimligt höga med diskutabla vinster, och man kom fram till att fokus borde ligga på andra problem [6].
Jordens klimat har alltid undergått cykliska variationer [1], så varför inte i stället anpassa sig? Min framtidsvision är en värld som är något varmare, men otroligt mycket rikare. Jag tror att fortsatt tillväxt och utvecklandet av ny teknik kombinerat med fattigdomsbekämpning är det bästa alternativet för jordens befolkning. Det skulle allvarligt försvåras om krav på kraftiga reduktioner i CO2-utsläpp realiserades, och samtidigt skulle möjligheterna att lösa världens existerande problem minska.



Foto:IBL
Fokus bör ligga på annat än att minska koldioxidutsläppen, enligt Copenhagen Consensus.