Ofta står det en sko utanför dörren innanför entrén till vårdcentralen i Kil. Det beror på att någon håller till där inne för att mäta sitt blodtryck på egen hand (arm, menar jag).
Behandling av högt blodtryck är en av primärvårdens huvuduppgifter. Trycket bör mätas flera gånger, så att man inte sänker ett tryck som bara tillfälligt är för högt. Trycket varierar och kan påverkas av en stressande situation, som tex vid ett läkarbesök.
Vi har belastat våra sköterskor med massor av blodtryckskontroller. Det har varit svårt att hitta tider i deras fulla tidböcker. Jag fantiserade om att patienterna skulle kunna mäta trycket själva. Varför inte ordna ett rum för det?
Chefen tände på idén. Tillsammans med ett par sköterskor och vaktmästaren har vi inrett ett sådant rum. Dit kan patienterna gå gratis, utan att beställa tid. Vi tog en gammal stol som använts vid blodprovstagning. Den har ett högt stöd för hela ryggen. Blodtrycksapparaten är automatisk och har rekommenderats av medicintekniska avdelningen på Centralsjukhuset.
I rummet finns noggranna instruktioner om hur patienten ska sitta, vila, mäta och notera sitt blodtryck. På förtryckta lappar får de fylla i namn, födelsedata, familjeläkare, datum och blodtryck. Lappen kan läggas i en brevlåda på väggen och komma läkaren till del, så att trycket kan journalföras och vid behov åtgärdas. För att inte behöva låsa eller ha en upptagetskylt som glöms i fel läge, placeras en sko utanför dörren. Bara en sko, så att ingen ska riskera att bli av med sina fotbeklädnader. Cirka 40 patienter per vecka lämnar rapport om sina blodtryck i den därför avsedda brevlådan.
Rent medicinskt kan man se flera vinster. Framför allt ger det patienten en klarare uppfattning och medvetenhet om blodtrycket och dess variation. Vi läkare får ett säkrare underlag inför medicininsättning eller -ändring. Det är nu mindre arbetskrävande att följa upp behandlingen. Distriktssköterskornas dyrbara tid har frigjorts till andra uppgifter där »egenkontroll« inte är möjlig.
En enkät har delats ut bland medarbetarna på vårdcentralen för att ta reda på hur rummet fungerar. Några tyckte att det användes för mycket, andra för lite. Det blir en del merarbete för undersköterskor (som agerar brevbärare) och läkare som dokumenterar. Enstaka patienter har svårt att förstå instruktionen och frågar då receptionisten.
Överlag är kommentarerna mycket positiva: patienterna får ta eget ansvar, det ger ökat medvetande om blodtrycket, de kan komma när det passar dem, det är kostnadsfritt, flera blodtryck kan fås, och det belastar inte sköterskorna.
Patienterna som använder sig av rummet verkar nöjda med det. Rummet har kommit för att stanna.
