Under hösten 2006 debatterades akutmottagningarnas väntetider på LTs debattsidor [1-4], varvid undertecknad hyste tvivel om att en ytterligare centralisering av akutverksamheten med automatik skulle ge kortare väntetider och bättre patientservice.
Fredrik Westander, med lång erfarenhet av landstingsekonomi, har gjort mig uppmärksam på en nyutgiven kanadensisk rapport, vars resultat bekräftar mina erfarenheter/fördomar i ämnet. Naturligtvis har jag därför svårt att undanhålla läsekretsen dessa observationer.

Canadian Institute for Health Information har i januari 2007 presenterat en stor studie av väntetidernas förhållande till akutmottagningarnas storlek i District of Ontario (befolkning något större än i Sverige; cirka 12 miljoner) under 2005–2006.
Lågvolymsmottagningar definierades som 15000 besök/år och högvolymsmottagningar som >30000 besök per år. Väntetiderna för sammanlagt 4,6 miljoner akutbesök analyserades.
Slutsatser:
Patienter som söker högvolyms- eller undervisningssjukhus har längre väntetid från ankomst till första läkarbedömning än patienter som söker vid lågvolymssjukhus.
Samma gäller den totala väntetiden från ankomst till hemgång alternativt inläggning på sjukhuset.
Samma gäller både vid en lindrig sjukdom/skada och en allvarlig sjukdom/ skada.

Denna jättestudie bekräftar således intrycket av att väntetidsproblematiken vid akutbesök ökar ju större mottagningarna är. Den ger dock inga data om en rad andra viktiga faktorer i sammanhanget, exempelvis kvalitet, kostnadseffektivitet och patienttillfredsställelse. Någon liten eftertanke borde den väl ändå generera i landstingens beslutskorridorer. Liksom det faktum att Ontario med 12 miljoner innevånare håller sig med 171 akutmottagningar, dvs 2–3 gånger fler per capita än hos oss.
Det finns uppenbarligen mycket olika definitioner av stort och smått inom den globala sjukvårdssektorn!
*
Fullständiga data från ovanstående artikel kan hämtas på http://www.cihi.ca