I en Medicinsk kommentar i Läkartidningen 50–52/2006 refererar medicine doktor Gunilla Bolinder en rapport från den stora, internationella epidemiologiska multicenterstudien Interheart [1]. I den studien analyserades risken för hjärtinfarkt i förhållande till olika tobaksvanor. Studien bekräftade tidigare forskning att den största riskökningen finns hos aktiva rökare, men ökad risk observerades även vid passiv rökning och hos brukare av vissa, främst asiatiska, typer av tuggtobak.
Gunilla Bolinder försöker i sitt referat få läsaren att tro att Interheart-studien har något att göra med eventuella hälsorisker med svenskt snus – detta trots att inga resultat beträffande svenskt snus publicerades! Märkligt nog väljer Bolinder att inte referera senare års svensk forskning beträffande risken för hjärtinfarkt och annan kardiovaskulär sjukdom hos snusare.

Den forskningen sammanfattades av professor Kjell Asplund i en artikel i Läkartidningen med den informativa titeln »Snusning innebär mindre risk för kardiovaskulär sjukdom än rökning« [2].
Bolinder väljer dessutom att beskriva snus som karcinogent (återigen utan några referenser) och utesluter snus som ett alternativ till rökning. Man frågar sig om hon anser att det hade varit lika bra om de 500000 svenskar som slutat röka med hjälp av snus hade fortsatt med sin hälsovådliga rökning?
Hon bortser från de senaste 15–20 årens omfattande forskning kring cancerrisker med snus och väljer därmed att inte nämna det faktum att den forskningen inte funnit konklusiva evidens för ett samband mellan snus och någon enda cancerform! För rökning finns däremot övertygande samband med ett stort antal cancerformer.

Det är häpnadsväckande att en person med den prestigefyllda positionen som vice utbildningsledare vid norra Europas största universitetssjukhus försöker desinformera den medicinska professionen på detta flagranta sätt.
Karolinska Universitetssjukhuset har en inriktning på evidensbaserad kunskap. Gunilla Bolinders artikel är dessvärre inte ett exempel på sådan. Alla initierade bedömare är helt överens om att hälsoriskerna med rökning är dramatiskt mycket större än med snus.
Så från folkhälsosynpunkt är det ingen som helst tvekan om att det väsentligaste är att förmå människor att sluta röka.
Gunilla Bolinder har i tidigare debattinlägg anslutit sig till åsikten att läkare och forskare som förmedlar forskningsresultat till allmänheten måste beakta att det finns »…inget egenvärde i vetenskapen, dess värde ligger i att tjäna det som är ´människans väl´« [3]. Uttryckt på annat sätt: allmänheten kan inte ta till sig vetenskapliga data beträffande olika tobaksprodukters relativa farlighet på ett sätt som överensstämmer med Gunilla Bolinders definition av »människans väl«.
Därför måste informationen »tillrättaläggas« innan den sprids, alternativt förtigas. Hennes kommentar till Interheart-studien är ett exempel på den filosofin, men hon går i den artikeln faktiskt ett steg längre. Hon verkar nu inte heller lita på sina kolleger inom den medicinska professionen.
Också de saknar tydligen förmågan att rätt kunna värdera vetenskapliga data, och måste serveras ett »tillrättalagt« referat. Allt tydligen med syftet att den svenska läkarkåren inte skall hysa uppfattningar om snus som skulle kunna förleda allmänheten från den av Bolinder påbjudna vägen mot »människans väl«.

Vi delar inte Gunilla Bolinders inställning att »ändamålet helgar medlen« vid hälsoinformation till allmänheten, eller vid förmedling av aktuella forskningsresultat till den svenska läkarkåren. Hon verkar inte reflektera över det problematiska i vem som skall avgöra vad som är »människans väl«. Över huvud taget anser vi att hennes åsikter i dessa frågor bygger på en föråldrad och obehaglig människosyn.
Gunilla Bolinder är styrelseledamot i föreningen »Läkare mot tobak«. Föreningen har under senare år tappat fokus på sitt tidigare förtjänstfulla arbete mot rökning. Dess ledande medlemmar ägnar sig idag mest åt att bedriva lobby-verksamhet mot snus. Ett mer passande namn är därför »Läkare mot snus«.

Det vore lätt att raljera över en sådan förening och dess ledande medlemmars korståg, om det inte vore för att grundproblemet är så allvarligt – nämligen att tusentals människor i Sverige varje år dör i förtid på grund av att de inte förmått sluta röka.
Mot den bakgrunden ter det sig omänskligt att, som Gunilla Bolinder gör, förkasta det alternativ till rökning som visat sig fungera för hundratusentals svenskar.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga utöver uppgivna anställningar.



Foto:IBL
Fimpat för gott – gått över till snus?