Jag har ingenting mot samverkan mellan läkarkollegor runt patienten och förespråkar inte att sjukhusläkare och allmänläkare skall dra åt olika håll. Däremot anser jag att Ansvarsutredningens förslag om att människors fasta läkarkontakt skall kunna vara en läkare med annan specialitet än allmänmedicin är ett bra och ändamålsenligt förslag.
Ansvarsutredningen föreslår en ny patientlag som ökar patientens rättighet att välja sin fasta läkarkontakt:
»För närvarande skall den fasta läkarkontakten vara en specialist i allmänmedicin. Kommittén föreslår att det inte längre skall anges vilken specialistkompetens den fastaläkarkontakten skall ha, vilket ökar den enskildes valmöjligheter.«
»Förslaget är ett steg i riktning mot en bredare och mer resursstark första linjens sjukvård. Det kan vidare ses som en mer medborgaranpassad sjukvård, eftersom medborgarens inflytande och valfrihet ökar liksom möjligheten att få en fast läkarkontakt.« (Ansvarsutredningen)
Bristande tillgänglighet är svensk sjukvårds och primärvårds stora problem. Att då inte bejaka förslag som syftar till att förstärka första linjens sjukvård och den enskildes valmöjlighet är kontraproduktivt. Jag förutsätter att de flesta även fortsättningsvis väljer sin fasta läkarkontakt i primärvården, men ökade frihetsgrader och större valmöjligheter för människor att välja vårdgivare är av godo och bör bejakas av Sveriges läkarkår.
Jag instämmer i Björn Nilssons ord om att vi »för vår yrkesstolthet, våra patienters och för samhällsekonomins skull måste vi samarbeta, inte dra åt olika håll, kollegor sjukhusläkare och allmänmedicinare!«
