I en replik till vår debattartikel, båda i Läkartidningen 11/2007 (sidorna 878-9), försöker Gunilla Bolinder använda vår anställning vid Swedish Match som argument för att förringa våra åsikter och de fakta vi presenterar. Men vårt ställningstagande beträffande betydelsen av snus som rökavvänjning bygger på mer än 25 års erfarenhet från svensk cancersjukvård samt egen epidemiologisk forskning. Vi har gett uttryck för vår uppfattning i den mediala debatten under många år. Vårt ställningstagande kring snusets möjlighet att minska rökningens skadeverkningar har lett oss till Swedish Match, inte tvärtom.
Gunilla Bolinder avstår från att replikera på vår huvudsakliga kritik mot hennes artikel: att hon desinformerar den svenska läkarkåren genom ett selektivt och försåtligt sätt att presentera data, alternativt genom att förtiga data som inte passar ihop med den egna agendan. I det avseendet har hennes agerande obehagliga likheter med den internationella cigarettindustrins oetiska metoder, som under senare år kraftfullt och helt korrekt kritiserats av en enig forskarvärld.
INTERHEART-studien, som Bolinder refererar, är en undersökning som över huvud taget inte presenterar data kring hjärtinfarkt och svenskt snus. Bolinder borde ha nämnt den stora svenska kunskapsbas som finns och som inte har hittat någon riskökning.
Diabetes är en annan sådan fråga. Bolinder väljer på basen av en liten studie att konstatera att snus ökar risken för typ 2-diabetes, men undviker att berätta om den stora studie som inte fann någon riskökning! Vidare vilseleder hon genom att påstå att snus är mer beroendeframkallande än cigaretter, något som saknar evidensbas. Istället väljer hon att inte nämna de data som talar för att graden av beroende är densamma och att man har samma resultat vid intervention mot snusning som mot rökning.
Bolinder skriver att det är orimligt att inte erbjuda rökare de etablerade metoderna för rökslut. Vem har sagt något annat? Problemet är bara att dessa metoder är så ineffektiva. En överväldigande majoritet av rökare misslyckas med sina försök att sluta att röka, trots hjälp från etablerade farmaceutiska medel. Det vore oetiskt att i detta läge inte använda alla tänkbara alternativ, inklusive snus, att hjälpa individer bli rökfria och därmed minska rökningens enorma skadeverkningar.
