Vem kan man lita på i klimatfrågan?

I LT 8/2007 (sidan 611) frågar sig Oskar Eriksson bla om klimatforskarvärlden verkligen är helt överens. Jo, enligt min mening är det berättigat att säga att klimatforskarna är eniga om huvuddragen i den globala uppvärmningen, så eniga som man kan begära. Det finns nämligen alltid, i alla sammanhang, enstaka personer som har en avvikande mening. Tänk bara på läkare som i det längsta förnekade sambandet mellan rökning och lungcancer, eller på Peter Duesberg, den ytterst välmeriterade molekylärbiologen som var rådgivare till president Thabo Mbeki. HIVs roll erkändes inte av Duesberg, till stor skada för aidsbekämpningen i Sydafrika.
När vi vanliga människor, som inte är experter, har att ta ställning i klimatfrågan kan vi kanske i bästa fall upptäcka att ett resonemang är ologiskt eller att en slutsats är dåligt underbyggd. Men i huvudsak är det väl ändå en fråga om trovärdighet i vid mening.

Det har ibland hävdats att IPCCs Assessment-rapporter skulle vara vetenskapligt toppstyrda och politiskt vinklade. Detta är en myt. Rapporterna bygger på genomgång av världens samlade klimatforskning som den presenterats i vetenskapliga tidskrifter. I föregående rapport, från år 2001, var 123 huvudförfattare och 516 »contributing authors« engagerade i de olika kapitlen, som sedan granskades av 420 utomstående experter. Rapporten måste slutligen godkännas i enighet av forskarna och representanter från ett hundratal länder, därav ett antal oljeproducerande sådana. Att resultatet av ett dylikt förfarande skulle bli vinklat åt det radikala hållet är väl inte särskilt sannolikt?
Den av Oskar Eriksson citerade rapporten »Independent summary for policymakers« kommer från den kanadensiska, marknadsliberala tankesmedjan »Fraser Institute«. En del av påståendena i den skriften har bemötts på den utmärkta webbplatsen www.realclimate. org, som drivs av en grupp klimatforskare med viss anknytning till IPCC.
»Copenhagen Consensus« är ett projekt som initierats och drivs av Bjørn Lomborg, vars bakgrund är en examen i »politisk videnskab«. Lomborg blev ett känt namn efter utgivningen år 2001 av hans bok »The skeptical environmentalist«, vars huvudtema är att jordens miljöproblem är gravt överskattade. Detta blev ett välkommet budskap för många, och boken citerades på ledarsidor världen över. Kritiken från vetenskapligt håll blev dock massiv. Lomborg anmäldes till den danska kommittén rörande vetenskaplig ohederlighet, vilken också fällde honom för »objektiv videnskabelig uredelighed«. (Forskningsministern ogiltigförklarade senare utslaget av formella skäl.)

Lomborgs handplockade ekonomer i Copenhagen Consensus-projektet valde år 2004 att lågprioritera åtgärder mot den globala uppvärmningen till förmån för bla aidsbekämpning. Detta var delvis en följd av själva upplägget. Men främsta anledningen var nog att man hade för dålig insikt i växthuseffektens mekanismer och att man underskattade allvaret i den globala uppvärmningens konsekvenser. Lomborg har själv ofta upprepat att man gott kan vänta med att försöka minska koldioxidutsläppen.
Men koldioxiden ackumuleras ju hela tiden i atmosfären, och en betydande del stannar kvar för evigt, med mänskliga mått mätt. Ju längre tid för att stabilisera och minska utsläppen, desto snabbare blir uppvärmningen och desto högre blir den slutliga temperaturnivån för 10 000-tals år framåt.

Lätt hånfulla uttryck som »alarmistisk« används inte sällan om varningar för olika slag av allvarliga klimathändelser. Läser man noga IPCCs senaste, nyligen offentliggjorda rapport »Summary for policymakers«, framgår att risken för att Golfströmmen abrupt skall stanna av bedöms vara upp emot 10 procent. Risken för en höjning av jordens medeltemperatur med mer än 4,5 grader bedöms vara den dubbla! I båda fallen blir följderna katastrofala. Få människor skulle väl vilja utsätta sig för en sådan rysk roulett i sitt privata liv?
Optimism må oftast vara en tillgång, men inte om vi förleds att misstro obehagliga sanningar. Klimatutvecklingen är inte skriven i sten, den går att påverka. För detta krävs insikt och ett brett samförstånd. Utvecklingen i det avseendet har det senaste halvåret, i en stor del av världen, varit överraskande positiv och mycket glädjande!