Jag läser med stigande förvåning vad aktade svenska läkare skriver om en del av sina äldre kolleger som hänger porträtt på Svenska Läkaresällskapet. De besökare som kommer till sällskapets hus på Klara Östra Kyrkogata i Stockholm är alldeles säkert en väl utbildad skara och naturligtvis förtrogna med rökningens skadeverkningar.
Att med den motiveringen attackera våra kulturhistoriska minnesmärken och konstskatter och försöka förpassa dem till tavelförråd och – ännu värre – föreslå överpensling av de rökverk som de gamla kollegerna håller i händerna kan väl inte tas annat än som skämt?
Vi får väl inte glömma bort att det var en annan tid dessa kolleger levde i. Rökverken ska/skulle naturligtvis inte ses som någon sorts uppmuntran för andra att börja röka, utan snarare ses som en sorts statusförhöjande symbol – likt en monokel – och vanligt enligt epoken.
Nej, var litet rimliga – konstverken avbildar framstående kolleger och kan tjäna som förebilder, inte hatobjekt.
Många av oss/er skulle nog vara inte så litet stolta att själva få hänga som porträtt i dessa ärevördiga lokaler!
