Trots att det gått några veckor sedan Yngve Hofvander skrev sitt illvilliga aktstycke i Läkartidningen (12/2007, sidan 964) känns det angeläget för mig som Adolf Lichtensteins dotter att gå i svaromål.
YH borde ha försökt erinra sig vilken tidsanda och vilken livsstil som rådde under 1900-talets första hälft och vilka trender som var förhärskande då, innan han skrev ner sina funderingar. Det hade varit snyggare om han insett att sådant som då var gångbart inte är lika acceptabelt idag. YH borde ha tänkt efter före.
När YH och jag för flera decennier sedan samtidigt arbetade med u-hjälp på Sida bibringades jag den uppfattningen att YH var positivt inriktad gentemot sin omvärld och gjorde en uppskattad insats. År 2007 är bilden en annan. Jag har svårt att se någonting försonande i påhoppet på min far.
Det hade också varit på sin plats om YH hade kunnat dra sig till minnes att många konstnärer under tidigt 1900-tal gärna avbildade sina modeller med något som var signifikativt just för den personen.
Jag var flera gånger närvarande då Bo Beskow målade porträttet av vår far i vårt föräldrahem. Och jag kan försäkra att varken BB eller AL hyste några »tobakstankar« i det sammanhanget. Det var bara helt enkelt så att rökning var vedertagen på den tiden.
Se på andra rökande personer från den här epoken, läkare eller icke läkare. Vem skulle ha drömt om att exempelvis ge sig på och nedvärdera yrkesmän och yrkeskvinnor här eller utomlands för att de var rökare?
Det förefaller mig både ovederhäftigt och förolämpande att mer än ett halvsekel senare hänga ut en syndabock och göra en jämförelse mellan gårdagens uppfattning och dagens. Man måste faktiskt försöka se tingen i deras rätta sammanhang.
