Jag tycker nog att jag gjorde tillräckligt klart i mitt inlägg att ett klinikchefsuppdrag som inte kombineras med klinisk verksamhet är oattraktivt för läkare. Konstruerar man chefsuppdrag på denna nivå som heltidssysslor »utan grundanställning inom kliniska professioner« fungerar det som ett exkluderingskriterium.
Det hjälper inte att anklaga undertecknad för att vilja »utesluta personer som inte är läkare«. Den ståndpunkten framförs inte i mitt inlägg, och anklagelsen är synnerligen missriktad i mitt fall eftersom Björn Gustafsson – som inte är läkare – mycket väl vet att jag en gång föreslog just honom till att bli verksamhetschef på kirurgkliniken i Borås.

Jag vidhåller att sjukhusledningen på SÄS håller sig med en lokalt hopsnickrad rekryteringspolicy som är läkarfientlig bl a i fråga om klinikchefskap. Man kan t ex jämföra med nu aktuella annonser om verksamhetschef på handkirurgen på Sahlgrenska och neonatologen vid Drottning Silvias sjukhus; båda inom VG-regionen. I båda fallen erbjuds tidsbegränsade chefsuppdrag kombinerade med tillsvidareanställning inom kompetensområdet.
Sjukhusledningen å sin sida vidhåller uppfattningen att detta att vara verksamhetschef på SÄS innebär »ett heltidsjobb« och sådana »krav« att »reguljärt kliniskt arbete är inte lämpligt«.

Just detta är pudelns kärna. Verksamhetschefens deltagande i klinikens sjukvårdsproduktion har ett värde i sig genom att man
1. bättre kan följa utvecklingen inom verksamheten,
2. lättare förstår värdet av vissa nödvändiga förbättringar,
3. får förstahandserfarenhet av medarbetarnas arbetsvillkor och
4. får en välförtjänt grundtrygghet för framtiden och råg i ryggen under tiden som verksam chef.

Jag hävdar att om man vid klinikchefstillsättningar menar allvar med att man eftersöker den medicinska kompetens som bara finns i läkargruppen så anpassar man lämpligen villkoren i chefskapet så att det blir attraktivt för läkare. Det strider inte mot någon naturlag utan innebär bl a något så självklart som att aktivt arbeta för att verksamhetschefen avlastas rutinmässiga administrativa och förvaltningsmässiga uppgifter.
Det bör ske på ett sådant sätt att ett parallellt kliniskt arbete kan utövas (om så önskas) och inte genom att man i stället inför en ny tjänst – läkarchef – vilket är en anpassning till det förhållandet att verksamhetschefen har en otillräcklig eller obefintlig medicinsk kompetens, dvs är något annat än läkare.

Någon »vrångbild av förutsättningarna för att vara chef på SÄS« behöver varken undertecknad eller någon annan ge läsaren. Det räcker att läsa jobbannonsen. Den ger en rättvisande konsumentupplysning.