Den Nationella psykiatrisamordningen tillsatte tre nationella grupper med inriktning mot rättspsykiatri: vårdens innehåll, vårdkedjan och kompetensförsörjningen. Arbetsgruppen kring vårdkedjan hade representanter från psykiatrin, allmänpsykiatrin, rättspsykiatrin, kommuner, Statens institutionsstyrelse och kriminalvården. De kom från storstad respektive glesbygd, från norr till söder. Gruppen hade uppdraget att hitta hinder i vårdkedjan, men också att finna goda exempel på samverkan, samordning och inte minst samarbete.
Målet för arbetet med tex psykiskt störda lagöverträdare är för alla inblandade parter en bättre psykisk hälsa, vilket ska leda till mindre kriminalitet betingad av psykisk sjukdom. Personer med psykisk funktionsnedsättning behöver olika insatser för att lindra handikappet. Det behövs ett värdigt boende både under vårdtiden och efter vården. Det behövs sysselsättning och på sikt arbete.
Sjukvården har ansvaret för vårdinsatserna, kommunen för boende och sysselsättning, och Arbetsmarknadsverket för arbete. Men de tre huvudmännen – kommunen, landstinget och staten – har var och en sina egna plånböcker och har visat sig inte se till personens behov utan mycket till sin egen organisations behov/resurser. (Se även »I begynnelsen var organisationen …«, underlagsrapport till den Nationella psykiatrisamordnaren, S 2003:9)
I arbetsgruppens inventering har vi hittat flera mycket goda exempel på samverkan och samarbete. Dessa har inte bara inneburit att personers hälsa och allmänna funktion förbättrats, de har dessutom gett ekonomiska vinster.
Frågan är varför man fortsätter att tänka enbart på den egna plånboken och inte ser på helheten. Erfarenheterna från förr, då projekt inleddes med statliga medel, är att när projektpengarna upphört kommer huvudmännens egna plånbokstänkande åter in, och projekten läggs ner. De olika aktörernas tänkande i ettårsperspektiv förhindrar långsiktighet.
Vid enbart enstaka tillfällen har man fortsatt projekten och försökt bygga in dem i den vanliga verksamheten. Ett exempel är samverkansprojektet kring arbetslivsrehabilitering i forna Norra Älvsborg (Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla), kallat »Vårdkedjan«. Det var ett projekt där landstinget (representerat av vuxenpsykiatrin), kommunen, Försäkringskassan och Arbetsmarknadsverket sköt till pengar med 25 procent vardera.
Verksamheten är steget mellan sjukvårdens rehabilitering och arbetsmarknadens utbildning och andra åtgärder. En ekonomisk utvärdering visade att kommunens sociala bistånd minskade för gruppen som genomgick programmet. Arbetsförmedlingen behövde inte skaffa fram praktikplatser, vilket ökade genomströmningen och sparade pengar. Försäkringssystemets kostnader minskade genom att förtidspensioneringar kunde hindras. Landstingets ekonomiska insatser minskade, eftersom deltagarna i projektet inte behövde utnyttja sjukvården i lika hög grad som tidigare.
Sammantaget – en satsad krona gav redan första året minst två kronor tillbaka, andra året tre kronor osv. Kontinuerlig utvärdering visade att den psykiska hälsan hos deltagarna i projektet hela tiden förbättrades, även efter att de genomgått programmet. Projektet gav alltså vinst, både mänskligt och ekonomiskt. Detta arbete har pågått i drygt tio år, men nu börjar de statliga myndigheterna och kommunerna att ifrågasätta verksamheten. Våra frågor är därför: Har vi råd att inte samarbeta, inte samverka? Har vi råd att enbart se till den egna budgeten?
De finansiella samordningsförbunden som har bildats inriktas i första hand mot personer som står arbetsmarknaden nära, vilket tyvärr huvuddelen av de personer vårdkedjeprojektet fokuserat på inte är. Inriktningen är att de samarbetsverksamheter som inriktat sig mot människor med tyngre problematik skall in i de finansiella samordningsförbunden, vilket då innebär att den gruppen prioriteras bort. Genom att inte samarbeta och inte se till helheten ökar naturligtvis risken för psykisk ohälsa och även risken för kriminalitet betingad av psykiskt sjukdom. Har vi råd?
När det gäller de goda exemplen och samarbetet, så kan information om dessa hämtas från Socialstyrelsen samt från rapporten »Framtidens Vårdkedja – en motorväg med smidiga av- och påfarter«, som arbetsgruppen kring »Vårdkedjan« gett ut.
Nationella Psykiatrisamordningen har kommit med många utvecklingsförslag. Vi i arbetsgruppen kring Vårdkedjan vill att ett liknande uppdrag ges till en grupp sammansatt av olika huvudmän för att fortsatt stödja verksamheten, men inte överta Socialstyrelsens kontrollerande funktion. Målet bör vara att stödja i stället för att styra.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
