Som ST-läkare i allmänmedicin träffar jag en hel del, särskilt unga, människor som lider av nedstämdhet. Oftast handlar det om svårigheter att hantera förhållanden, utbildning och karriär, ekonomiska svårigheter m m. Rätt så ofta är det unga kvinnor som slits emellan olika föreställningar om hur de bör vara på grund av de höga krav som ställs just på dem.
Det är inte ovanligt att jag får träffa dessa ständigt tränande, modemedvetna, studerande, ständigt festande och utåtsett »lyckade«, men egentligen helt utmattade och perspektivlösa människor. Den perspektivlösa, okritiska tomhetskänsla de känner tar sig uttryck i sant lidande, och jag kan uppleva att det hela har mera att göra med den livsstil dessa för, än med serotoninhalter i cerebrospinalvätskan.
Skulle det inte vara en fantastisk möjlighet att kunna erbjuda dessa lidande människor KUSS-recept likt de FYSS-recept jag med stor tillfredsställelse tilldelar mina patienter med »metabola syndromet« (KUSS= kulturell aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling)? Kulturaktiviteter som teaterbesök och besök på Operan eller Konserthuset har dessa unga sämremående svårt att hitta till i dessa dagar – och jag har en inre övertygelse om att kulturella aktiviteter kan bidra till välbefinnande och att den drabbade människan kan få perspektiv på saker och ting – framför allt livet.
Med ett KUSS-recept skulle till exempel biljetter kunna rabatteras och därmed bli mera tillgängliga för ekonomiskt belastade. Med hjälp av KUSS-recept skulle det möjligen vara lättare att hitta till kultur för många som oftast inte söker sig längre bort än till den lokala biografen … Jag vet inte, men rätt så ofta vill jag ordinera en dos Jonas Gardell eller Tjechovs »Körsbärsträdgården« till mina patienter.
