Lars Cernerud (LC) återupplivar den tidigare omhuldade skepsisen från det medicinska etablissemanget om nyttan av regelbunden fysisk aktivitet, och reser några frågor som är vanliga när populationsbaserade epidemiologiska undersökningar inom området fysisk aktivitet och hälsa diskuteras [1].

LC frågar om det bara är »basalt mindre skröpliga individer« som åker Vasaloppet, underförstått att populationsvinsten av regelbunden fysisk aktivitet därmed skulle vara övervärderad. Men denna farhåga kan dessbättre relativt lätt avfärdas. För det första är det inte de som åker snabbast som har lägst riskkvot, utan den är minst lika stor eller större för dem som åker på dubbla tiden och mer än så. Det skulle vara en högst märklig selektion i skröplighet bland friska individer, som skulle ge minst 50 procents riskreduktion utan att fysisk aktivitet skulle betyda något.

Vidare visar basstudien om Vasaloppet [2] att ju fler lopp, desto större riskreduktion – en god indikator på att regelbunden, långvarig fysisk aktivitet är positiv. Genom de sk LIV-studierna [3,4] har också vi kunnat jämföra livsstilen hos Vasalöpare men även deras föräldrars sjukdomspanorama och eventuella förtidiga död i några väsentliga sjukdomar, såsom hjärt–kärlsjukdom, cancer m fl, med en slumpmässig kohort ur svenska befolkningen. Skillnaden i generell livsstil – bortsett från den stora skillnaden i fysisk aktivitet – är marginell mellan Vasalöpare och LIV-urvalet. Nuvarande och tidigare rökning är en av de mest potenta riskfaktorerna för förtida död och sjukdomsutveckling. Även om man skulle anta att alla Vasalöpare inte röker eller aldrig har rökt (dessa andelar utgör 8 respektive 35 procent av Vasalöpare, mot 24 respektive 29 procent av svenska män i övrigt) så förändras SMR endast från 0,49 till 0,54.

Men viktigast av allt är att det finns inga belägg för att Vasaloppsåkarna har bättre »gener« än befolkningen i övrigt. Den sammanlagda frekvensen av död före 60års ålder i cancer och hjärtsjukdom bland Vasaloppsåkares föräldrar var ca 11,0 procent, jämfört med den slumpmässiga svenska befolkningens 10,2 procent. Allt talar således för att dessa skidlöpare i stort är som svenska folket i övrigt, bortsett från ett betydligt mer regelbundet fysiskt aktivt liv. Att förklara dessa siffror med att svenska folket i övrigt är skröpligare än Vasalöparna är inte trovärdigt.
Läsaren får intrycket att LC kommit med något nytt eller en ny analys. Men den samlade kunskapen om positiva effekter av regelbunden fysisk aktivitet, likaväl som de negativa effekterna av inaktivitet, talar övertygande för starka samband, även om alla mekanismer ännu inte är utredda.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.