Kjell Modigh påstår att Socialstyrelsen har glömt bort personer med ADHD i de nya riktlinjerna för missbruks- och beroendevård. Han säger vidare att personer med ADHD inte ingår i den uppräkning av psykiatriska tillstånd som nämns i kapitlet om samsjuklighet. Vi vill dock hävda att ADHD ingår bland de uppräknade tillstånden.

Med samsjuklighet avses i riktlinjerna, i enlighet med internationell definition, »patienter och klienter med missbruk och/eller beroende som samtidigt uppfyller diagnostiska kriterier för psykiatriska tillstånd«. I texten sägs (sidan 184) att »det kan vara ångestsjukdom, depressionssjukdom, manodepressiv sjukdom eller andra psykostillstånd samt personlighetsstörningar. De uppräknade tillstånden ska i detta sammanhang ses som exemplifieringar«.

Experterna bedömde att det inte var möjligt att inom ramen för dokumentet explicit ange samtliga möjliga diagnoser. Givetvis skulle ADHD ha kunnat nämnas. Enligt vårt svenska diagnossystem ICD-10 inryms ADHD under huvudrubriken »Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar« (F00– F99) och där under rubriken »beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid« (F90–F98) och ingår således inte bland personlighetsstörningarna.

Det är väl känt att personer med samsjuklighet mellan missbruk, beroende och annan psykisk sjukdom är en utsatt grupp. Samsjukligheten identifieras inte alltid, och även om samsjuklighet konstaterats samordnas behandlingarna inte på ett tillfredsställande sätt.
I avsnittet om samsjuklighet anges ansvaret mellan olika instanser för identifikation och behandling, och att det finns stöd för att behandlingarna skall samordnas. I ett annat kapitel presenteras metoder för tidig upptäckt, och riskgrupper inom sjukvården och socialtjänsten exemplifieras. Att också inkludera kunskapsläget om bakomliggande faktorer för missbruk och för samsjuklighet, tex ADHD, hade, enligt vår bedömning, resulterat i ett alltför omfattande dokument.

Kjell Modigh framhåller också den sk Ersson-modellen som en framgångsrik metod. Socialstyrelsens hållning är att behandlingsmetoder kan inkluderas i riktlinjer om deras effekt framkommit i flera studier med högt bevisvärde (oftast randomiserade kontrollerade studier, RCT) och om de är sammanställda i systematiska översikter. Sådana tar i regel lång tid och måste innefatta en tidsgräns (i de aktuella riktlinjerna sattes tidsgränsen för studierna till våren 2004).
Detta medför naturligtvis att riktlinjer, oavsett på vilket område, inte alltid kan redovisa de senaste rönen. Det är också ett av många motiv för att återkommande revidera riktlinjerna och faktaunderlaget. En sådan revidering planeras under 2008.