Under 1990-talet utfördes flera kliniska prövningar av ett nytt kikhostevaccin (P) i Göteborgsområdet. Vaccinet tillverkades i samarbete mellan North American Vaccine Inc, USA, och Statens Serum Institut, Danmark. Det gavs ensamt eller i kombination med difteri- och stelkrampsvacciner (DT) till över 70000 barn i åldrarna tre månader till tio år. Vaccinerna var, liksom alla DT- och DTP-vacciner, adsorberade till ett aluminiumsalt (aluminiumhydroxid) för att framkalla ett bättre antikroppssvar. Studierna visade att vaccinet var effektivt [1] och att flockimmunitet uppkom [2].
Under prövningarna rapporterades, helt oväntat, en hög frekvens av intensivt och långvarigt kliande förhårdnader subkutant på injektionsstället, ofta förenade med lokalt ökad hårväxt, pigmentförändringar och eksem [3]. Totalt har hittills 750 barn identifierats med besvärande klåda på låret eller överarmen i upp till tio år. Kliande noduli har beskrivits som en sällsynt lokalreaktion efter injektion av aluminiuminnehållande vacciner men har aldrig tidigare rapporterats i Sverige.
503 barn med kliande noduli har lapptestats vid hudkliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg för att fastställa om de, i likhet med tidigare publicerade fall, hade blivit sensibiliserade mot aluminium. Positivt test talande för kontaktallergi mot aluminium sågs hos 383 barn (76 procent).

Från 1999 har drygt 500 barn sökt ersättning från Läkemedelsförsäkringen, som handläggs av försäkringsbolaget Zürich. De flesta hade vid ansökningstillfället haft kontinuerlig klåda i två till fem år. Nästan alla barn har fått ersättning med ca 2000–4000 kr, i vissa fall först efter ett preliminärt avslag, överklagande och långvarig skriftväxling. Ersättningsbeloppet har minskat när antalet anmälda barn har ökat.
Aluminiumsensibiliseringen innebär att barnen reagerar med kliande eksem vid hudkontakt med aluminiuminnehållande produkter, tex deodoranter, solskyddsmedel och smink. Framtida vaccinationer med aluminiumadsorberade vacciner är relativt kontraindicerade, vilket kan riskera barnens skydd mot difteri, tetanus och pertussis, eftersom en påfyllnadsdos ges vid sex till tio års ålder. Även vacciner mot hepatit A och B samt TBE innehåller aluminium. Trots detta har Zürich bedömt att kontaktallergi mot aluminium inte berättigar till ersättning.
De konsulterade hudläkarnas motiveringar är antingen ostyrkta – »Prognosen för aluminiumallergi är god; eventuell överkänslighet som barn förefaller inte fortsätta upp i vuxen ålder« – eller direkt felaktiga – »aluminiumallergi påvisas ofta en passant i samband med rutintestning«, »aluminiumallergi har ingen klinisk relevans«. Läkemedelsskadenämnden, som är instans för överklaganden, har instämt i Zürichs bedömning utan att anlita egna, av försäkringsbolaget oberoende experter.

Initialt lät Zürich barnens ärenden hållas öppna i fem år så att föräldrarna kunde återkomma med en förnyad ersättningsansökan om barnen fortfarande hade klåda efter denna tid. Tidsfristen sänktes senare till tre år för att till slut tas bort helt.
När föräldrarna till de barn som fortfarande har klåda nu ansöker om en ny prövning får de emellertid konsekvent avslag med besked att de kan återkomma på nytt om barnen fortfarande har klåda när de fyllt 18 år. Föräldrar som överklagat till Läkemedelsskadenämnden har fått följande något svårtolkade yttrande som svar: »… patienterna inte behöver befara att gå miste om eventuell rätt till ersättning bakåt i tiden pga att slutbedömning sker i framtiden.«
Nämnden har helt följt Zürichs linje och hänvisat till utlåtanden av samma hudspecialister som anlitats och arvoderats av Zürich. Dessa har uppgett att prognosen för kliande noduli är god utan att ange vilka vetenskapliga studier de stöder sina uttalanden på. Det finns oss veterligt överhuvudtaget inga publicerade långtidsuppföljningar av barn med långvarigt kliande noduli relaterade till aluminiuminnehållande vacciner.
De danska vaccinerna som prövades i Göteborg används inte längre i Sverige, men även de DTP-vacciner från andra tillverkare som för närvarande används vid alla svenska barnavårdcentraler kan ge upphov till samma biverkningar, om än i betydligt mindre omfattning [4]. Några, men inte alla, barn som fått dessa vacciner har vägrats ersättning från Läkemedelsförsäkringen, bland annat med motiveringen att de inte ingått i en studie (!).

Enligt vår åsikt bör aluminiumallergi betraktas som en ersättningsberättigande biverkan, eftersom den påverkar barnens framtida liv. Vidare bör alla barn som fått långvarig klåda efter vaccination ersättas enligt samma regler, oavsett om de ingått i en studie eller ej. Ärendena bör hållas öppna lika länge för alla barn som har kvarstående besvär oavsett ålder.
Eftersom Zürich och Läkemedelsskadenämnden hävdar att långvarigt kliande noduli och aluminiumallergi har god prognos bör de redovisa vilka studier de stöder dessa påståenden på. Slutligen anser vi att Läkemedelsskadenämnden bör anlita egna experter, som inte arvoderas av försäkringsbolaget Zürich, som ju är part i målet.