Med stor lättnad kan jag äntligen konstatera att fler än jag själv tycker att det är hög tid att Svenska Läkaresällskapet uppdaterar vår gemensamma historia till att bättre överensstämma med våra värderingar. Efter professor Yngve Hofvanders initiala förslag att flytta den cigarrbärande Adolf Lichtenstein till en mer undanskymd plats (LT 12/2207) kom så kollega Fredrik von Feilitzen med ett mer radikalt förslag: att helt enkelt med några snabba penseldrag måla bort rökverken ur våra föregångares gula fingrar (LT 14–15/2007).
Genialt, enkelt och dessutom väl beprövat under många epoker i historien. Jag vill med detta inlägg bara försäkra mig om att Svenska Läkaresällskapet inte stannar där, utan passar på att rätta till även andra små missförhållanden som döljer sig i konsten i sällskapets hus.
Det man först noterar är att väldigt få av de avporträtterade är kvinnor, vilket givetvis inte är acceptabelt. Argumenten som nu framförs, att det speglar dåtidens förhållanden, är givetvis inget att ta hänsyn till. Historien är ju inget objektivt utan endast föremål för vår tolkning. Huruvida något faktiskt ägt rum måste rimligen få bero på huruvida vi anser att det är lämpligt att det gjort det, allt annat är oacceptabelt.
Vår första åtgärd bör således bli att måla om minst hälften av porträtten till att avbilda kvinnliga, starka förebilder. Lite fylligare läppar, ett par örhängen och en kjol under rocken och vips har Enköpingsdoktorn blivit Erna Westerlund. Likaledes bör vi också se till att en proportionerlig del av läkarporträtten representerar våra invandrade medborgare; någon mörkhyad, minst en från Mellanöstern och icke mindre än två knivbärande finnar torde vara lämpligt. Och en same (som för övrigt gärna skulle kunna vara just nämnde dr Lichtenstein, då denne sannolikt skulle se särdeles proper ut i ståtlig renjägarutstyrsel).
Likaledes förefaller väldigt få av de avbildade läkarna ta hänsyn till våra sjukhushygieniska krav på kortärmade kläder samt förbud mot klockor och ringar. Detta kan ju kan få gemene man att tro att vi inte värderar deras hälsa särdeles högt ens så här i efterhand, vilket måste undvikas. Således bort med rockar, ringar och armband och rolla på enhetlig smurfutstyrsel på samtliga våra hädangångna kolleger – de skulle med all säkerhet tacka oss om de bara kunde.
Vi måste trots allt erinra oss att om vi skulle betrakta allt som ägt rum som att det faktiskt skett hamnar vi genast i situationer där vi kanske även får vetenskapliga resultat som inte passar in i våra svenska sociala modeller. Med fasa kan man ju föreställa sig hur folk skulle reagera om det plötsligt framstår som att baltutlämningen ägt rum, eller att män och kvinnor biologiskt skiljer sig åt. Eller att jorden skulle vara rund.
