Kunskap om sömnrelaterade sjukdomar har ökat i stor omfattning under senare år. Sömnmedicin är en multidisciplinär specialitet som samlar denna växande kunskap. Den vanligaste diagnosen på våra sömnmottagningar och sömnlaboratorier är sömnapné.

I många, men inte alla, länder har sömnmedicin status som egen medicinsk subspecialitet. På flera centra runt om i världen råder hög vetenskaplig aktivitet i syfte att förbättra kunskaperna inom området och för att standardisera struktur och process för omhändertagandet av patienter med obstruktiv sömnapné.
I detta sammanhang finner vi SBUs rapport om obstruktivt sömnapnésyndrom [1] vara ett viktigt redskap för implementering av behandlingsrutiner i norra Europa. Andra viktiga faktorer har varit initiativ från Svensk förening för sömnmedicin att på nordisk bas ackreditera sömncentra och certifiera sömnspecialister.

Med stor respekt för det mycket omfattande arbete som rapportens författare lagt ned på systematiska litteraturstudier och för att panelen representerade flera nordiska länder i syfte att optimera vetenskaplig input önskar vi likväl framföra några kommentarer och avvikande synpunkter:
1. Litteraturstudierna som legat till grund för konklusioner är i mycket hög grad fokuserade på högsta grad av vetenskaplig evidens. I princip är detta givetvis helt korrekt. Emellertid kan graden av vetenskaplig evidens inte alltid direkt översättas till praktisk klinisk sömnmedicin. T ex kan inte avsaknad av grad 1-evidens för ett behandlingsalternativ tolkas som avsaknad av betydelse för behandlingen ifråga för vissa patienter.
2. Rapporten poängterar tydligt avsaknaden av randomiserade prospektiva studier av kirurgisk behandling vid sömnapnésyndrom. Klinisk praxis i Sverige har emellertid visat att kirurgisk behandling av sömnapnésyndrom har sin plats för vissa patientgrupper med sömnapné eller som andra eller tredje behandlingsalternativ. Många kirurgiska tekniker är helt enkelt inte möjliga att pröva placebokontrollerat, vilket per definition gör det omöjligt att uppfylla kriterier för evidensgrad 1.
3. Rapporten övertolkar – speciellt i den svenskspråkiga sammanfattningen – kirurgiska komplikationer. Det är mycket tveksamt att dra vittgående slutsatser för dagens förhållanden baserat på data från studier från 1980-talet, då kirurgi bedrevs på oselekterade grupper i avsaknad av alternativa behandlingsformer såsom CPAP (continuous positive airway pressure; sk övertrycksandning) och mandibelframdragare.

Våra föreningar välkomnar SBU-rapporten, som vi tror kan vara ett värdefullt instrument i vår strävan att standardisera strukturen och processen i vården av patienter med obstruktivt sömnapnésyndrom. Det är samtidigt viktigt att understryka att basen för modern sömnmedicin, liksom för annan medicinsk verksamhet, är evidensbaserad medicin i samverkan med väl prövad klinisk erfarenhet.