Det är alltid roligt att läsa vad Stephan Rössner skriver – tex artikeln »Var det bättre förr?« om provinsialläkarnas byråkratiska vedermödor [1]. De arbetade mycket med smittskydd! Rössner beskriver bla vilka som skulle undersökas avseende den veneriska smittan. Men han tycker att det är konstigt att de som kom hem från sillfiske behövde undersökas.
Vår kollega Lars Brandelius i Skara har en förklaring. Han levde 1748–1811 och var provinsialläkare i Skaraborg från 1791. Han skrev så här om sillfisket [2, 3]:

»Den veneriska smittan blir det som värkar til eländets fullkomnande och Folkhopens mästa fördärf och olyckligtvis är detta onda mycket allmänt i vissa Socknar. Plante-skolan för detta fröet är intet så mycket at tilskrifva Krigs-folket och kringstrykande pack på Landsbygden, som man trodt, utan fast mer Sill-fisket. Endast från denne Province utvandrar til Bohusläns Skärgården 2 til 3000 Menniskor; Qvinfolk och Karlar, då fisket begynner. Dette är intet det ordenteligaste sällskap och bästa folket, det består til större delen af inhyses, gärningsmän och lösdrifvare; desse äro under sin bortovarelse utan Styresmän, utan ordning och lefva, så till sägandes, endast af Brännevin och Sill och medföra många af dem Venerisk smitta til hemorten, likaså Sillkörare. 18 til 20,000 Tunnor Sill fraktas årligen af Skaraborgs Läns Invånare från Städerne Göteborg och Uddevalla til norra Orterna och Bergslagen. Det folket som syslosätter sig härmed, bli ofta smittade på sina resor, föra med sig smittan hem, fortplanta den både på Hustrur och husfolk, hvarpå jag haft många exempel; man finner äfven att de Socknar som mäst syslosätta sig med denna handtering äro mäst angripne af sjukdomen, de andre mindre.«

Idag sprider lastbilschaufförer i Indien och Afrika HIV under sina resor. Intet nytt under solen!