I Läkartidningen 32/2007 (sidan 2263) hänvisar Bror Gårdelöf till personlig god erfarenhet av bland annat handläggningen av en femurfraktur i Österrike när han propagerar för vinstdriven vård.

I samma alper vurpade en yngre släkting till mig och ådrog sig en okomplicerad axelluxation. Denna föranledde sex läkarbesök, varav tre med röntgenkontroll, under loppet av två veckor, att jämföra med handläggningen i Sverige, ett akutbesök med röntgen och reposition samt ett återbesök (utan röntgen) efter några veckor.

Det går naturligtvis att hitta solskens- respektive skräckexempel inom både vinstdriven och offentlig vård i vilket land som helst. Av den anledningen bör diskussionen om privatisering ges en inriktning som höjer sig ovan enskilda erfarenheter.
Det är därför bra att motståndare till vinstdriven vård i sina artiklar i Läkartidningen [1-5] refererar till studier publicerade i bland annat tidskrifter som British Medical Journal och New England Journal of Medicine och av organisationer som WHO och Socialstyrelsen. Och det är talande att förespråkarnas debattinlägg [6-12] inte innehåller en enda referens som stödjer påståendena om vinstdriven vårds förträfflighet.

Visst finns det skäl, som Gårdelöf skriver, att prova nya metoder för att råda bot på sjukvårdens problem. Men metoderna bör bygga på vetenskap och fakta, inte på tro och anekdoter.