Det är visst inte bara jag som kommer att tänka på Franz Mesmer när EMDR (eye movement desensitization and reprocessing) hyllas som den nya terapin mot sviter efter psykiska trauman [1]. Historien om EMDR låter ju som en saga:
Den unga psykologen Francine Shapiro upptäcker under en promenad i parken att när hon rör ögonen från sida till sida så minskas det obehag hon känner inför egna traumatiska minnen. Idag 20 år senare är hon direktör för sitt eget institut, och terapin som hon utvecklat anses av många som det självklara valet vid behandling av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Metaanalyser visar att EMDR-terapin fungerar vid PTSD [2-4] och är lika bra som (men inte bättre än) kognitiv beteendeterapi (KBT). Det verkar dock inte vara ögonrörelserna i sig som hjälper, inte heller behöver terapeuten vara skolad i EMDR för att terapin skall fungera [4].
Det verkar i stället vara så att EMDR omfattar stora delar av KBT, där »desensitization and reprocessing« är gemensamt för båda terapityperna. Paul Salkovskis kommenterar detta med orden: »what is novel is not what is effective, and what is effective is not novel« [5].
I den svenska EMDR-föreningens patientbroschyr påstås EMDR vara den bäst dokumenterade terapin vid PTSD, men en sökning i Medline och Cochrane visar att det finns betydligt mer dokumentation om KBT.
Att så många psykologer ändå tilltalas mer av EMDR än av KBT beror troligen på att EMDR anses inkludera ett psykodynamiskt synsätt som man inte vill överge. (År 2002 belönades Shapiro för övrigt med International Sigmund Freud Award for Psychotherapy.)

Begreppet »trauma« flyter lätt ut och blir en förklaring till det mesta (riktigt tidiga trauman kanske man inte ens kan minnas klart?). På så sätt kan EMDR användas som panacea mot alla möjliga psykiska besvär.
Den svenska EMDR-föreningens ordförande höll sig till (äkta) PTSD när hon i Läkartidningen lämnade en balanserad redogörelse för terapin [6]. Men i verkligheten används EMDR redan på barn och ungdomar som inte har PTSD.
Jag har själv upplevt hur ett förskolebarn (som senare visade sig ha en utvecklingsförsening) rekommenderades EMDR av en psykolog. Denne ansåg nämligen att barnet borde bearbeta de trauman som bedömdes orsaka hennes symtom; kanske var det en traumatisk röntgenundersökning, kanske fanns det intrauterint (sic!) upplevda trauman. En annan psykolog EMDR-behandlar för närvarande en av mina tidigare patienter med autism.
På EMDR-institutets webbplats säljer man en bok som föreslår EMDR vid behandling av barn med så vitt skilda problem som trikotillomani, fobier, depression, sorg, syskonkonflikter och mardrömmar. Men i Medline finner jag bara en enda randomiserad studie av barn där man jämfört EMDR med annan behandling. Studien visade att klassisk fobiträning var bättre än EMDR vid spindelfobi [7].

Den som behandlar barn och ungdomar med EMDR gör det alltså inte i enlighet med någon större vetenskap; det gäller även behandling av vuxna med andra diagnoser än PTSD.

POotentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.