I svepande formuleringar och med lösa antaganden i Läkartidningen 26–27/2007 nedvärderar Anders W Jonsson allmänläkarkårens helt rimliga farhågor om ökad arbetsbörda i fall allmän rättighet för arbetsgivarna att begära förstadagsintyg vid sjukdom införs. I författarpresentationen står det att han är barnläkare, tjänstledig samt sakkunnig. Jag undrar vilken erfarenhet han har av att skriva sjukintyg åt vuxna patienter under de senaste tio åren?
Anders W Jonsson är välkommen att besöka verkligheten i dagens primärvård, där våra patienter söker för en brokig samling symtom. I denna djungel har allmänläkaren den svåra uppgiften att skilja det friska från det sjuka och det farliga från det banala. Varje patient ska tas på fullt allvar tills misstanke om svår sjukdom kunnat undanröjas.
Som information till Jonsson kan jag berätta att vi redan nu varje vecka kontaktas av patienter där arbetsgivaren kräver förstadagsintyg. De flesta av dessa patienter har dock ingen frekvent korttidsfrånvaro, utan arbetsgivaren har slentrianmässigt ställt detta krav på den anställde. Arbetsgivaren klarar alltså inte av att hantera sitt ansvar ens innan utökandet av deras rätt att begära förstadagsintyg införts. Är då farhågan om ökad arbetsbörda orimlig?
När det gäller förstadagsintyg ska det inte vara primärvårdens uppgift att agera kontrollant åt arbetsgivaren. I dagsläget kan vi vägra att undersöka dessa friska, men för tillfället sjuka, patienter. Genom att hänvisa dem till företagshälsovården kan vi i stället ägna vår tid och kraft åt att sköta de kroniskt sjuka och de gamla som enligt prioriteringsdokumentet ska gå före intygsskrivande och enkla självläkande åkommor.
Å ena sidan uppger Anders W Jonsson att frekvent korttidsfrånvaro kan vara ett tecken på bakomliggande missbruk, å den andra påstår han att det inte kan vara några svåra medicinska fall som kommer att söka för förstadagsintyg. Hur vill han ha det? Han antar vidare att diagnos av en förkylning och utfärdande av intyg inte tar många minuter, men glömmer att i läkarens arbete ingår att ta upp anamnes, undersöka, ordinera eventuella laboratorieundersökningar, värdera dessa, förskriva medicin, journalföra, diktera och sedan även signera journalen. De minuter han talar om blir snabbt den kvart som vi i dagens pressade primärvård behöver för att hinna med hembesöket till den gamla sjuka patienten som inte orkar ta sig till mottagningen.
En annan effekt av att vi ska se nyinsjuknade patienter är smittspridningen, som rimligtvis bör öka när vi tar emot patienter på första eller andra dagen efter insjuknandet. Ökad sjukfrånvaro hos läkarna bör komma som ett brev på posten, eller tror Jonsson att vi är immuna mot förkylningar?
På vilket sätt anser Anders W Jonsson att det inte är konstruktivt att protestera mot dumheter? Förstadagsintyg är ju inte i sig något banbrytande konstruktivt förslag för att minska kostnader i sjukförsäkringen, då det inte är denna som betalar för dessa patienter. Om denna lagstiftning införs kan jag bara uppmana till allmänt lagtrots!
