Det är alltid stimulerande och lärorikt att ta del av professor Sjöstrands funderingar. Han ägnar en stor del av sitt inlägg till en diskussion om tolkningar av den hippokratiska eden. På detta område är hans kunskap om källmaterialet tveklöst större än min.
Jag tänker därför inte fördjupa mig i detta ytterligare. Sannolikt diskuterades olika tolkningar redan när eden tillkom. Att antika citat bör användas med försiktighet, då de formulerades i en annan tid och kultur, är något som vi kan vara ense om.
Det intressanta är dock att nästan alla aktuella etiska regelverk och riktlinjer för läkare fortfarande tar tydligt avstånd från läkarassisterat självmord och eutanasi. Bland dessa finns deklarationer från World Medical Association (WMA) och Läkarförbundets etiska regel tre.
Läkaresällskapets etiska delegation menar inte heller, enligt ordföranden Niels Lynöe, att dess nya riktlinjer bejakar eutanasi eller läkarassisterat självmord. I min ledare försöker jag kortfattat redogöra för de argument som framförts av motståndare och anhängare till dessa åtgärder. Syftet med ledaren var att spegla den aktuella diskussionen och ställa frågan om tiden är mogen för omprövning.
Sjöstrand vänder sig vidare mot min syn på läkaretiken. Det jag beskriver som dess huvuduppgift (dock inte enda uppgift), att skapa en värdegrund för yrkets utövare, vill han i stället formulera som en »handlingsgrund« (ett för mig och kanske de flesta nytt begrepp) med olika »sidor«, där den viktigaste är riktad mot allmänheten.
Jag har lite svårt att helt förstå vad han menar. Min möjligen felaktiga och starkt förenklade tolkning är dock att han är positiv till läkarassisterat självmord och kanske även eutanasi. Det hade varit bättre om Sjöstrand sagt detta och argumenterat för sin åsikt.
