Gunnar Hagberg och Thomas Ljungdell har rätt i sin förmodan att LTs ledarsida uttrycker Läkarförbundets politik, syn eller åsikt om aktuella frågor. Sidan är inte till för privat tyckande. För detta finns debatt- och insändarsidor.
Vad var då syftet med ledaren i 32–33/2007? För det första, att placera den aktuella svenska debatten om läkarens roll i livets slutskede i ett bredare historiskt och internationellt perspektiv. För det andra, att beskriva Läkaresällskapets etiska delegations syn på sakfrågan – dvs om aktivt avslutande av livsuppehållande behandling på patientens begäran kan likställas med läkarassisterat självmord. Slutligen, att välkomna en nödvändig debatt i detta svåra och viktiga ämne.
Ledarens rubrik »Nej till läkarassisterat självmord« beskriver den gemensamma syn som delas av Läkarförbundet, Läkaresällskapet (Niels Lynöe anser inte att sällskapets nya rekommendationer medger läkarassisterat självmord) och WMA (beskrivet i Deklarationen om eutanasi 1987, WMAs »Statement on physician-assisted suicide« 1992 samt WMAs resolution om eutanasi 2002). Hagberg och Ljungdell förespråkar dock både eutanasi och läkarassisterat självmord.
Att man använder en förskönande omskrivning och kallar självmord för »självvald död« ökar tyvärr inte trovärdigheten i deras argumentation. Mycket utrymme i deras inlägg ägnas åt svepande och nedsättande omdömen om dem som inte delar deras åsikt.
Detta kan kanske verka stimulerande för de redan övertygade. För att påverka mer skeptiskt inställda bör Hagberg och Ljungdell i fortsättningen överväga att i stället sakligt bemöta de invändningar som finns mot läkarassisterat självmord.
Läkarförbundets etik- och ansvarsråd och Läkaresällskapets etiska delegation kommer att träffas i oktober för att bland annat diskutera dessa frågor. Min förhoppning är att den fortsatta debatten kan präglas mer av ärlighet och ödmjukhet än av självöverskattande trosvisshet.
