Det är spännande att från Norge följa debatten om hur det svenska apoteksmonopolet ska avvecklas. I Norge har vi redan avreglerat vår apoteksmarknad med gott resultat, och därför är det intressant att notera hur förhållandena på den norska apoteksmarknaden används som referens och tillhygge i den svenska debatten.
Reportaget i sommarens nummer av Läkartidningen redovisar att fler apotek öppnats i Norge, men priserna framställs som höga. Ingenstans i artikeln nämns att läkemedel i Norge är momsbelagtoch att köpkraften hos de norska konsumenterna är högre än hos de svenska.
Omregleringen av marknaden i Norge har lett till ökat öppethållande på apoteken, kortare köer och bättre service. Att patienter och kunder är mer nöjda än tidigare är därför inte så konstigt. En väl fungerande konkurrens leder också till bättre resultat än monopol.
I svenska medier framställdes det faktum att i Sverige 42 apotek höll stängt över sommaren som något positivt. Och visst är det en förbättring mot tidigare år, men är det verkligen en sådan service som svenska folket efterfrågar? Jag tror att svenskarna önskar att läkemedel ska vara lika tillgängliga som andra viktiga varor, men det kan alltid uppstå problem när man ska omreglera en marknad.
När varor subventioneras av det offentliga uppstår alltid vissa snedvridande effekter. Inte ens människors fria val på en oreglerad marknad anses alltid leda till det optimala resultatet. Att utifrån dessa teoretiska modeller försöka beskriva exakt hur den ideala prisstrukturen ska se ut, låter sig inte göras i verkligheten.
Om man delar upp läkemedlen i patenterade läkemedel och generiska läkemedel framstår stora skillnader mellan de olika länderna. Patenterade läkemedel är väsentligt dyrare i Sverige än i Norge, medan förhållandet hittills har varit det omvända för generiska preparat. Detta beror naturligtvis på att de båda länderna har valt olika modeller för att styra och reglera läkemedelskostnaderna. Men det beror också på att det i Norge efter avregleringen finns ett antal starka aktörer på marknaden som har intresse av att pressa läkemedelsbolagens priser.
Det är självklart att det krävs ekonomiska incitament för att ett system ska fungera väl. Men det är inte lika självklart att alla aktörers intressen sammanfaller. Läkemedelsföretagen vill ha goda intäkter för att kunna finansiera forskning av framtida läkemedel. Patienter vill få billig medicin. Landstingen vill hålla sina budgetar. Apoteket vill behålla sitt monopol. Andra aktörer vill få tillträde till marknaden. Politiker vill ha nöjda medborgare.
Om man väger samman dessa intressen är det rimligt att de svenska apoteksutredarna tittar på Norge som ett föredöme för hur en avreglering kan genomföras. Den norska utvecklingen visar att en avreglerad marknad fungerar väl; antalet apotek i Norge har ökat, öppettiderna har blivit längre och väntetiderna kortare. De norska kunderna är nöjdare idag än vad de var före reformen, och den totala läkemedelsnotan har sjunkit.
Mitt råd till Sverige är att lära av Norge och ta till sig det bästa av våra erfarenheter.
