Sorg är ingen sjukdom, hävdar docent Ulf Lindsjö (Läkartidningen 35/2007, sidan 2447) i polemik mot distriktsläkare Åke Åkesson som sjukskrivit ett föräldrapar i tre veckor, efter att de hade mist sin son i en trafikolycka.
Sjukdom eller ej – att oväntat mista ett barn försätter oundvikligen den som drabbas i en svår traumatisk kris. Akut kris (stressreaktion) finns faktiskt som medicinsk diagnos. Det genomgående draget i en sådan kris är att all psykisk energi, alla tankar och känslor upptas av traumat.
Att förmå lägga fokus och koncentration på annat, oavsett vilka arbetsuppgifter det handlar om, är knappast möjligt. Att bara den ena föräldern skulle drabbas, som Lindsjö hävdar, är också en märklig tanke.

Om Lindsjös inställning är representativ för försäkringsläkarkåren, och om liknande tongångar genomsyrar de nya riktlinjerna för sjukskrivning, vilket man utifrån pressuppgifter kan befara, finns anledning till allvarlig oro.
Nu utgjorde det nämnda fallet i intervjun med Åkesson (Läkartidningen 32-33/2007, sidan 2223) bara ett exempel på de allt oftare förekommande ärenden, då handläggare på kassan underkänner läkarens bedömning och vägrar ge patienten sjukpenning. Många kolleger, framför allt allmänläkare, har vittnat om samma sak och beskrivit både den egna frustrationen och de problem som drabbar patienterna.
Själv har jag också ett par gånger det senaste året råkat ut för denna situation, och jag kan bara vidimera hur frustrerande det varit, dels att få min bedömning underkänd, dels att få vetskap om kassans bedömning först genom telefonsamtal från en oförstående och uppriven patient.
Åtgärden har inte heller i de fall jag har kunskap om lett till annat än att patienten fallit mellan stolarna i bidragssystemen, gått miste om rehabiliteringsinsatser och försämrats i sitt psykiska hälsotillstånd.
Jag ifrågasätter inte kassans uppdrag att förhindra missbruk och överutnyttjande av sjukförsäkringen. Men umgängesformerna mellan läkarna och kassans handläggare måste förändras, med ett förbättrat informationsutbyte i oklara ärenden.

Eftersom det här är ett arbetsmiljöproblem för läkarkåren, speciellt för allmänläkarna – Åkesson vittnar ju bla om att många av hans kolleger inte står ut – vore det önskvärt att Läkarförbundet engagerade sig. Krav som då bör ställas är att, då sjukpenningrätten ifrågasätts, sjukskrivande läkare skall kontaktas och ges möjlighet att muntligt (helst) eller skriftligt komplettera uppgifterna i intyget. Vidare måste läkaren, som ju har fortsatt ansvar för patienten, få besked om sjukskrivningen avslås.
Till sist ter det sig inte rimligt – såvida det inte förelegat uppenbart fusk, typ svartjobb – att förvägra sjukpenning retroaktivt, alltså innan patienten fått vetskap om att läkarens bedömning inte gäller.