Behandling med läkemedel är den vanligaste vårdåtgärden. I genomsnitt får alla invånare i Sverige som är 75 år och äldre 5,7 läkemedel per person. På akutklinikerna är cirka hälften av patienterna över 75 år. Mellan 10 och 20 procent av akuta inläggningar uppskattas vara orsakade av läkemedelsproblem. Till denna verklighet kommer nyblivna AT-läkare efter 5,5 års grundutbildning för att tjänstgöra kliniskt under handledning.
EU-standarden för läkarutbildning är 6 år [1]. Det åligger för närvarande huvudmannen att se till att AT-läkarna får motsvarande 6 månaders utbildning integrerat med den kliniska tjänstgöringen. Vissa områden passar särskilt bra under denna sena fas av läkarutbildningen. Dit hör utbildning i klok läkemedelsanvändning, särskilt till äldre och multisjuka.
ST-läkarna har sina obligatoriska SK-kurser, som med fördel skulle kunna utökas med utbildning i klok läkemedelsanvändning, särskilt hos de äldre och de multisjuka, som i stigande grad behöver vård inom de flesta specialiteter. Det är hög tid att införa motsvarande kurser för AT-läkarna.

Utvecklingen på läkemedelsområdet är snabb och dynamisk. Det kommer hela tiden nya läkemedel med nya verkningssätt, samtidigt som många av de gamla finns kvar. Det kan vara svårt att välja om man ska ordinera ett nytt relativt oprövat läkemedel eller förlita sig på ett äldre beprövat. Om det är svårt att välja vad man ska ordinera, så kan det vara väl så svårt att avsluta en läkemedelsbehandling.
Men nyblivna AT-läkare ställs inför än mer komplicerade situationer. De förväntas akut kunna handlägga många äldre patienter som redan har ett antal diagnoser och många läkemedel. De ska kunna skilja symtom på sjukdom i en åldrande kropp från vanliga biverkningar av läkemedel och kunna balansera betydelsefulla interaktioner mellan olika läkemedel [2].

Grundutbildningen har nyligen lagts om på de flesta studieorterna. Man har strävat efter att integrera utbildning om läkemedel i olika kurser, vilket säkert kan ha fördelar. Nackdelen är att baskunskapen om läkemedel och läkemedelsanvändning blir strimlad.
Enskilda läkare kan uppleva att de inte har tillräcklig grundutbildning på området, och lärare och handledare kan märka att det är svårare att undervisa och diskutera läkemedelsfrågor. Bristen på målstyrd läkemedelsutbildning leder också till stora variationer i förskrivning i landet.
Detta är allvarligt av flera skäl. För det första förväntar sig patienten att läkaren ska ha tillräckliga kunskaper om läkemedel. Antalet patienter som har många diagnoser och många läkemedel ökar. Här måste läkaren kunna prioritera klokt, annars riskerar patienterna en icke optimal terapieffekt, allvarliga biverkningar och försämrad livskvalitet. Många patienter är väl pålästa och vill kunna diskutera läkemedel och alternativ till läkemedel med sin läkare.
För det andra förväntas läkare kunna diskutera läkemedelsfrågor med övrig personal, inte minst med sjuksköterskor och apotekare i vården. För att läkare till exempel ska kunna leda vårdteam, diskutera prioriteringar och genomföra kvalitetssäkring på läkemedelsområdet måste de också ha en gedigen läkemedelskompetens [3].
För det tredje är det den enskilda läkarens kunskap och förmåga att välja klokt som kan begränsa läkemedelskostnaderna för den enskilda patienten, för samhället och skattebetalarna, och därmed motivera den fria förskrivningsrätten.

Redan år 2001 skrev dåvarande ordföranden i Svenska Läkaresällskapet Birgitta Strandvik, ordföranden i Sveriges läkarförbund Bernhard Grewin, VD i Läkarförbundet Anders Milton, ordföranden i SBU Kjell Asplund, GD i Läkemedelsverket Gunnar Alvan och överdirektören i Socialstyrelsen Nina Rehnqvist till samtliga rektorer och dekaner vid de medicinska fakulteterna och påtalade det ökade behovet av målstyrd utbildning i läkemedelslära och läkemedelsbehandling [4].
De föreslog också en examination för att variationerna i kunskapsnivå mellan läkare inte skulle bli för stora. Detta förslag är fortfarande högaktuellt, inte minst med tanke på att över hälften av dem som får läkarlegitimation i Sverige idag inte har sin grundutbildning i Sverige.
Resultatet av skrivelsen är inte känt, men rapporter från studenter, lärare, underläkare och handledare på klinikerna är samstämmiga: Det behövs målstyrd utbildning i konsten att använda läkemedel på ett klokt sätt. Bland annat har Barbro Westerholm uppmärksammat detta behov i senaste numret av Sjukhusläkaren [5].

En målstyrd läkemedelsutbildning ska främst gagna patienten. Men även huvudmannen Sveriges Kommuner och Landsting har allt att vinna på att de unga läkarna får en för hela landet likartad läkemedelsutbildning, som naturligtvis ska vara oberoende av läkemedelsindustrin. Här kan sannolikt landstingens läkemedelskommittéer med sin kompetens och erfarenhet göra en viktig insats.
För att få till stånd en läkemedelsutbildning för hela landet krävs samarbete mellan myndigheter och profession. Som företrädare för Läkemedelskommittéerna i Sverige (LOK), Svenska Läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund vill vi på detta sätt ta initiativet och uppmärksamma olika myndigheter och intresseorganisationer på detta för Sverige angelägna behov.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Foto: Jussi Nukari/Scanpix
I genomsnitt får alla invånare i Sverige som är 75 år och äldre 5,7 läkemedel per person. Nyblivna läkare ställs inför svåra beslut, och behovet av utbildning i klok läkemedelsanvändning är stort.